You are currently browsing the tag archive for the ‘isaac asimov’ tag.

Böcker lästa:
67 lättlästa böcker
26 romaner
14 noveller/kortromaner
serieromaner
icke-skönlitteratur
ljudböcker

  • 48% av samtliga böcker skrevs av män, 46% av kvinnor och 6% av mer än en författare
  • 57% av alla författare var brittiska, 17% amerikaner, 11,5% svenskar, 7,5% kanadensare, 1,5% tyskar och 1,5% ryssar. Kvarvarande 4% delas mellan en japan, en österrikare, en australienare och en rysk-amerikan

I år har den lättlästa litteraturen fortsatt ta mycket plats, vilket syns i statistiken — nästan alla lättlästa böcker jag har läst skrevs av britter (och av ett jämlikt antal män och kvinnor).

Mycket av det lättlästa var bra, vilket har gjort det så mycket bittrare att det mesta jag läste på fritiden inte alls lyckades imponera. Det blev mest treor i betyg i år, och flera böcker lade jag ifrån mig för att aldrig plocka upp igen. Trist läsår, 2012.

Bäst
Störst intryck gjorde Lord Dunsany och Marlen HaushoferThe Charwoman’s Shadow var fantasy innan fantasy ens fanns och Die Wand väckte många blandade känslor. Jag förälskade mig även i The Name of the Wind, även om jag inte kände mig lika entusiastisk över del två i serien.

charwandwind

Annars var det tyvärr så att jag läste väldigt få bra böcker, och många av de böcker som var bra (Svavelvinter, Kallocain, I Am Legend) lämnade trots allt inte något större avtryck.

Sämst
The Steel Remains
av Richard Morgan råkade jag visst slänga i pappersåtervinningen. Kanske lite taskigt, för den hade nog varit helt okej (eller riktigt bra) om jag inte förläst mig på stereotypisk fantasy för längelängesen. Annars var Asimovs sci fi-deckare Dömd planet rätt trist, och svenska Nene Ormes och hennes Udda verklighet var i alla fall inte min inkörsport till urban fantasy.

Bästa idé
Jag fullkomligen älskar tanken bakom Chris Woodings lättlästa bok Pale. När kommer en vuxenbok på samma tema?

Litterärt nyårslöfte inför 2013

  • Lyssna på massor av ljudböcker när jag simmar med min nya, vattentäta mp3-spelare!

DÖMD PLANET
av Isaac Asimov

Florina är den enda planeten i universum där kyrt kan odlas. Eftersom priset på kyrt är högt gör det Florina till en ekonomiskt värdefull planet — något den självstyrande planeten Sark tog fasta på när de valde att kolonisera Florina och förslava dess befolkning. Sedan dess har ett tydligt klassamhälle uppstått, där de outbildade och bonniga florinianerna sliter dagarna i ända på kyrtfälten, medan sarkovanerna lever lyxliv på deras bekostnad.

Men så dyker en okänd rymdanalytiker upp och börjar svamla om Florinas stundande undergång, och allt ställs på ända.

Dömd planet utspelar sig mycket långt in i framtiden (ca år 11 000), när människan har kolonisera hela Vintergatan. Ingen minns längre vilken planet vi ursprungligen kom från, och det råder allmän begrepps-förvirring kring vår gemensamma historia. Majoriteten av alla människor har ljust brun hy i olika nyanser, men i vissa förbryllande extremfall kan de ha mycket mörkare hy eller vara nästan vita. Florinas underklass är till exempel så tydligt märkt av sin ljushyllthet att ingen kan missta dem för annat än dumma infödingar.

(En fin detalj är att Junz, bokens enda svarta person, sympatiserar starkt med florinianerna eftersom de i sitt utanförskap liknar honom.)

Det hela utvecklas till en sorts detektivhistoria i sf-miljö, något jag har förstått är typiskt för Asimov. Det är två gåtor som måste få sitt svar: Vad är det som hotar Florina och vem var det som raderade rymdanalytikerns minne? Frågorna stöts och blöts av samtliga huvudpersoner och det blir en hel del upprepningar. Framåt slutet samlas alla huvudpersoner i samma rum, summerar alla fakta i bästa Cluedo-stil och kommer fram till ett svar.

Alltså, nu eldar jag ju helst med deckare. Att Dömd planet ändå klarar sig undan vårens majbrasebål får ses som en bieffekt av ovan nämnda science fiction, som faktiskt förmår göra boken riktigt läsvärd. Ett typexempel på en bok vars världsbygge är bättre än intrigen, alltså.

The Currents of Space (1952)
Översatt av John-Henri Holmberg
Utgiven av Askild & Kärnekull 1974
Betyg: 2/5

Så här börjar boken: Mannen från jorden fattade sitt beslut. Det hade tagit lång tid att nå fram till det. Nu var det slutgiltigt. 

Böcker lästa:
48 lättlästa böcker
43 romaner
32 noveller/kortromaner
12 serieromaner
icke-skönlitteratur
ljudböcker

  • 27 av romanerna skrevs av män, 15 av kvinnor och 1 av båda ihop
  • 24 skrevs av amerikaner, 12 av britter, av svenskar, 2 av ryssar och 1 av en polack (nej, jag vet inte vad som hände, det bara blev så)

Intressant litterärt år för mig. Jag fick jobb på ett bokförlag (call me Ms. Förlagsredaktör) som ger ut lättläst ungdomslitteratur och jag blev rätt såld på genren, vilket kanske syns i lässtatistiken. För mig blir lättläst närmast att likna vid noveller — en annan genre jag satsat lite mer på i år med gott resultat. Överlag ett bra läsår med många trevliga upptäckter.

Bäst
Året började väldigt bra med den sorgliga och ack så vackra Flickan med glasfötter, och fortsatte episkt med tegelsteniga fantasyserien The Song of Ice and Fire. Det blev också en hel del riktigt bra serieromaner, som Maus, Prins Charles känsla och Mats kamp. Den sistnämnda var så bra att jag får mindervärdeskomplex av blotta tanken på att recensera den.

Sämst
Korrekturläsningen bland den egenutgivna svenska fantastiklitteraturen.
Tips: Jag arbetar som korrekturläsare på frilansbasis och är väl insatt i genren. Anställ mig, för tusan.

Årets överraskning
Att novellformatet numera tävlar jämlikt (nåja) med tegelstensformatet om min uppmärksamhet. Vem hade kunnat tro det?

Årets besvikelse
Alvklingan. Som jag ju gnällt på ett fåtal gånger. Det jobbiga med Alvklingan är att det finns så väldigt många bra grejer i den. Begravda i långa passager av gränslös uttråkning…

Årets boktips till vänner och bekanta
Det blev skräcknovellsamlingen Svenska kulter. Alla älskade den. Pappa blev så uppslukad av den att han till och med glömde bort att det var jag som gav den till honom, och tipsade mig om den ett halvår senare.

Och hur gick det med de däringa litterära nyårslöftena, hm?
Öhhhh, tja… Speciellt mycket renodlad rymd-science fiction blev det ju inte, fastän jag lovat. Det blev en klassiker i Solaris och så en nyutgiven svensk sci fi i K55. Utöver det läste jag i vanlig ordning bara framtidsdystopier — helt i avsaknad av rymdfärder, utomjordingar och främmande planeter. IG där, alltså. Gällande mitt löfte om att läsa mer tyskspråkig litteratur… Nja. Två romaner blev det (Metro 2034 und Solaris), en barnbok på dikt (Struwwelpeter) och i alla fall en början på Das Parfum.

Planer inför 2012
Mer tyskt och mer science fiction. Och procentuellt sett väldigt många färre amerikanska författare. (Plan: Läsa Asimov i tysk översättning och stenkallt räkna honom som ryss.)

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3