You are currently browsing the tag archive for the ‘katarina mazetti’ tag.

KAFFE MED RÅNkaffe-med-rån
Catharina Ingelman-Sundberg

Ett gäng pensionärer ledsnar på det torftiga livet på hemmet och bestämmer sig för att bli kriminella. Om de åker fast gör det ju inte så mycket — man får i vilket fall bättre mat i fängelset, har de läst.

Vilken bra idé till en bok, tänker jag. Rätt i tiden ligger den, efter alla upprörda röster om ovärdig äldrevård och dålig skolmat, och rent spontant känns det som en berättelse med hög humoristisk potential. Lite som Jönssonligan med löständer, eller Pantertanter möter Ocean’s Eleven.

Utförandet känns däremot inte så inspirerat. Den antydda politiska vinklingen blir det inte mycket av, och jag kan inte heller tycka att de kupper Pensionärsligan utför är vare sig speciellt smarta eller roliga. På bokens framsida finns en blurb av Katarina Mazetti, där hon menar att boken är ”underhållande med ett vasst bett”, men jag kan känna att ett vasst bett är raka motsatsen till vad den här boken har. Mjuk, snäll och småputtrig uppfattar jag den som — utan några direkta fel, men utan några större glädjeämnen heller.

Kaffe med rån
Utgiven av Forum 2012
Serie: Har fått en uppföljare som heter ”Låna är silver, råna är guld”
Betyg: 2/5

Så börjar boken: Den gamla damen tog tag i rollatorn, hängde käppen bredvid korgen och försökte se bestämd ut. Att vara tant, 79 år, och på väg att göra sitt första bankrån krävde auktoritet.

Dags för ett uppsamlingsheat för böcker och noveller som halkat efter.
Go, go, go!

When Science Fiction Clichés Go Bad av Jennifer Pelland är en samling av tre sf-inspirerade noveller som går att hitta här. Den första, The Breeding Pair, är grymt underhållande. Där får vi träffa ett gäng utomjordingar med asexuell reproduktion som är nyfikna på hur vi människor reproducerar — men på grund av bristande förundersökningar har de valt helt fel människor för sitt experiment.
Minnesvärt citat: ”The aliens have porn!”

Härom året lyssnade jag på Katarina Mazettis Familjegraven som ljudbok, och ända sedan dess har jag varit sugen på att läsa Grabben i graven bredvid (som är boken innan). Den visade sig vara en fin mix av vardag och humor, men med en alldeles för stor dos av nykärt puttenuttgull för min smak. Precis som med Familjegraven tror jag att Grabben… har mycket att tjäna på ljudboksformatet.
Minnesvärt citat: ”Mig får ni se upp med! En förgrämd, ensamstående kvinna med klart avvikande känsloliv. Vem vet vad jag tar mig till nästa fullmåne? Ni har väl läst Stephen King?”

Viskningar på dagis av Jonas Lejon går att hitta på Skräckvåg och är en novell som lyckas vara obehaglig på mer än ett plan. Trond ogillar sitt jobb på dagis, men det hela vägs upp av Silja, ett smått underligt barn som Trond har utvecklat en stark fascination för. Berättelsen är lite opolerad men grundidén är toppenbra.
Minnesvärt citat: ”Det var bara inte den titeln han hade väntat sig vid nitton års ålder. Dagisfröken.”

Weaveworld var mitt första möte med Clive Barker, men utöver de första få kapitlen (som var lysande!) blev jag aldrig speciellt imponerad av boken. Jag har liksom lite svårt för författare som beskriver saker som ”obeskrivbara”. I Weaveworld är allting obeskrivbart, från hur outsägligt vacker världen är till hur outsägligt ond ondskan är. Och sen ska Barker lik förbannat beskriva det hela, och målar upp en rätt standardiserad fantasyvärld fylld av träd, fält och blå människor som käkar päron. Nu är jag hård. Om jag ville skulle jag kunna nämna hundra grejer jag tyckte om med Weaveworld. Men jag ids fan int; boken är minst fyra hundra sidor för lång.
Minnesvärt citat: ”Nothing ever begins.”

Och så Cthulhu Tales #2, som helt enkelt får sägas vara som ettan. Föga imponerande, med andra ord.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3