You are currently browsing the tag archive for the ‘lättläst’ tag.

EN OVÄNTAD VÄNSKAP—————————–UNTOUCHABLE
av Abdel Sellou——————————————–av Philippe Pozzo di Borgo

en oväntad vänskap bok

Filmen EN OVÄNTAD VÄNSKAP kan det inte vara många som har missat, så upphaussad som den blev härom året. Du vet, den där filmen som handlar om en stenrik men rullstolsbunden fransman som anställer en ung och kriminell invandrarkille som sin personliga assistent, och sen har de grymt roligt tillsammans och blir vänner för livet.

Filmen har kritiserats för att vara stereotyp — men den är baserad på en sann historia, och vad är väl mer stereotypt än verkligheten? Jag tycker mig i alla fall känna igen Philippe Pozzo di Borgo, den rullstolsburne rikingen i filmen, när jag läser hans egen berättelse i UNTOUCHABLE. För nog känns han som en typisk rik snubbe; hans intressen är klassisk musik, modern konst och opera.
I sin bok berättar han om hur han vid 42 års ålder råkar ut för olyckan som gör honom tetraplegisk, förlamad från halsen och ner, och träffar Abdel Sellou.

(Obs! Untouchable är den engelska easy read-varianten av boken. Det franska originalet heter LE SECOND SOUFFLE och den vanliga engelska översättningen A SECOND WIND.)

Sellou är intressant nog mycket svårare att känna igen, och inte bara till utseendet (Sorry brudar men han är inte lång och svart, han är en liten arab.) Filmskaparna måste verkligen ha slagit knut på sig själva för att göra honom till en sympatisk karaktär, när han i själva verket kanske inte alls var speciellt sympatisk. di Borgo målar upp en bild av sin unge vårdare som en plump och våldsam man, med taskig kvinnosyn och tveksam moral. Min lättlästa version av boken känns emellanåt som en punktlista över Sellous alla dåliga kvalitéer. Trots det lyckas di Borgo ändå förmedla vad det var han såg i den unge Sellou som gjorde honom värd all problematik.

sellou

Det är di Borgos bok från 2001 som har stått som mall för filmen. Sellou själv har hållit sig undan från rampljuset. Men förra året (2012), ett år efter filmens premiär, valde Sellou till slut att bryta tystnaden och berätta sin egen historia i boken EN OVÄNTAD VÄNSKAP.

En betydande del av boken handlar om Sellous uppväxt i ett av Paris sämre områden. Det kommer som en positiv överraskning — han har alltså en historia till att berätta. En historia som känns minst lika relevant som den han är känd för. Det är upprörande läsning. Upprörande på det där hopplösa, maktlösa sättet som bäst bara kan beskrivas av det här citatet:

Ibland försöker de varna mig.
——– — Akta dig, Sellou, tiden går … När du har fyllt år nästa gång kommer vi att kunna bura in dig för gott.
——– Jag skrattar åt det. Inte för att jag inte tror på det, för det gör jag, eftersom de säger det. Men för det första är jag inte rädd för något som jag inte vet något om, och för det andra har jag goda skäl att tro att fängelset inte är så farligt. Och att man kommer ut snabbt.
——– Jag märker det på senegaleserna som har lite för kul med tjejer. Då och då åker de fast för gruppvåldtäkt. De får max sex månader, och sedan kommer de ut med några nya kilon runt midjan och nya frisyrer. Och så börjar de om igen och unnar sig en ny liten tjej.
——– En gång var det en av dem som fick tre år, men det var för att han hade stuckit ut ögat på tjejen med ett järnrör.

Eller som di Borgo återger i sin bok: ”Lots of people from that neighbourhood preferred to spend winters in prison. At least they were warm there.”

Efter ungefär halva boken träffar de två männen varandra, och så börjar den vid det här laget bekanta berättelsen. Båda två berättar om ungefär samma saker (även om Sellou hoppar över mycket då han verkar förutsätta att alla redan har både sett filmen och läst di Borgos bok), men de kommer från så pass olika bakgrunder att det hela ändå mynnar ut i två väldigt olika berättelser. Ingen av dem berättar sin historia perfekt, men de kompletterar varandra och tillsammans visar de upp en ovanligt mångfacetterad sanning.

Le second souffle (2001)
A Second Wind (2012)
Översättning: Anna Asbury
Untouchable — Friends for Life
Anpassning till lättläst: Sonja Markowski
Utgiven av ReadZone Books Limited 2013
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: I used to love paragliding.

Tu as changé ma vie – Intouchables pour toujours (2012)
En oväntad vänskap
Översättning: Maria Store
Utgiven av Libris förlag 2013
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Jag sprang och sprang och sprang. Jag var vältränad på den tiden.

Annonser

HÄMNDS_H__mnd_516fb08b545b2
av Kalle Güettler & Viktor Engholm

De kallar oss ‘nya svenskar’,
men jag är 18 och fan inte ny.
Jag får ju redan rösta
och döda människor i krig.

Elias är född i Sverige, men hans mamma flydde från kriget.  Hon har aldrig berättat vad hon var med om, men det har satt djupa spår. En natt ligger Elias vaken när hans mamma pratar med sin man i andra rummet, och Elias får för första gången höra sin mamma berätta om övergreppen. Han fylls av hat.

När en man ur mammans förflutna flyttar in i samma stad kan Elias bara tänka på en sak. Hämnd.

Hämnd är en mörk berättelse som erbjuder läsaren mycket lite tröst — något som jag i vanlig ordning är mycket förtjust i. Lägg därtill att boken är en grafisk roman och författaren har mig i sin ficka, det förstår ni väl? Güettler skriver med en befriande rättframhet som samspelar fint med Engholms uttrycksfulla illustrationer i dova färger.

Hämnd

Det är inte en alltigenom mörk historia. Här finns ändå en del humor och gott om sympatiska karaktärer: den snälla styvpappan, lillasystern… till och med barnen till mammans förövare.  Men det gör bara mörkrets närvaro så mycket outhärdligare. Den tänkta målgruppen, ungdomar i högstadieåldern, mår nog bäst av att ha någon att diskutera boken med efteråt.

Vuxna också, förresten, för Hämnd är en berättelse som ligger kvar och skaver. Högaktuell, som allt som rör invandring, och med så många gråzoner att man blir alldeles matt av att tänka på det.

Brasklapp: Eftersom jag arbetar inom bokbranschen har jag här på bloggen haft den outtalade regeln att aldrig recensera något jag varit personligt involverad i. Den regeln är härmed bruten. Jag har arbetat med Hämnd sedan manusstadiet, och det är högst troligt att jag är partisk.

Hämnd
Utgiven av Argasso 2013
Betyg: 4/5

Böcker lästa:
48 lättlästa böcker
43 romaner
32 noveller/kortromaner
12 serieromaner
icke-skönlitteratur
ljudböcker

  • 27 av romanerna skrevs av män, 15 av kvinnor och 1 av båda ihop
  • 24 skrevs av amerikaner, 12 av britter, av svenskar, 2 av ryssar och 1 av en polack (nej, jag vet inte vad som hände, det bara blev så)

Intressant litterärt år för mig. Jag fick jobb på ett bokförlag (call me Ms. Förlagsredaktör) som ger ut lättläst ungdomslitteratur och jag blev rätt såld på genren, vilket kanske syns i lässtatistiken. För mig blir lättläst närmast att likna vid noveller — en annan genre jag satsat lite mer på i år med gott resultat. Överlag ett bra läsår med många trevliga upptäckter.

Bäst
Året började väldigt bra med den sorgliga och ack så vackra Flickan med glasfötter, och fortsatte episkt med tegelsteniga fantasyserien The Song of Ice and Fire. Det blev också en hel del riktigt bra serieromaner, som Maus, Prins Charles känsla och Mats kamp. Den sistnämnda var så bra att jag får mindervärdeskomplex av blotta tanken på att recensera den.

Sämst
Korrekturläsningen bland den egenutgivna svenska fantastiklitteraturen.
Tips: Jag arbetar som korrekturläsare på frilansbasis och är väl insatt i genren. Anställ mig, för tusan.

Årets överraskning
Att novellformatet numera tävlar jämlikt (nåja) med tegelstensformatet om min uppmärksamhet. Vem hade kunnat tro det?

Årets besvikelse
Alvklingan. Som jag ju gnällt på ett fåtal gånger. Det jobbiga med Alvklingan är att det finns så väldigt många bra grejer i den. Begravda i långa passager av gränslös uttråkning…

Årets boktips till vänner och bekanta
Det blev skräcknovellsamlingen Svenska kulter. Alla älskade den. Pappa blev så uppslukad av den att han till och med glömde bort att det var jag som gav den till honom, och tipsade mig om den ett halvår senare.

Och hur gick det med de däringa litterära nyårslöftena, hm?
Öhhhh, tja… Speciellt mycket renodlad rymd-science fiction blev det ju inte, fastän jag lovat. Det blev en klassiker i Solaris och så en nyutgiven svensk sci fi i K55. Utöver det läste jag i vanlig ordning bara framtidsdystopier — helt i avsaknad av rymdfärder, utomjordingar och främmande planeter. IG där, alltså. Gällande mitt löfte om att läsa mer tyskspråkig litteratur… Nja. Två romaner blev det (Metro 2034 und Solaris), en barnbok på dikt (Struwwelpeter) och i alla fall en början på Das Parfum.

Planer inför 2012
Mer tyskt och mer science fiction. Och procentuellt sett väldigt många färre amerikanska författare. (Plan: Läsa Asimov i tysk översättning och stenkallt räkna honom som ryss.)

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3

Annonser