You are currently browsing the tag archive for the ‘månpocket’ tag.

EVIG NATTevig natt
Michelle Paver

Året är 1937 och Jack Miller lever ett eländigt liv i London. Intellektuell men utfattig sliter han hund på en fabrik, år ut och år in, bara för att ha råd att bo kvar så att han kan fortsätta slita. 28 år och hans liv tycks redan vara över.

Ändå tvekar han först, när han får erbjudandet att följa med som medhjälpare vid en polarexpedition till Gruhuken, Spetsbergen. Kylan är livsfarlig, natten fyra månader lång och de andra expeditionsmedlemmarna är sådana där olidliga överklasstyper.

Men med följer han ändå till slut, gubevars

”Evig natt” är en bok som till en början levererar precis allt jag vill ha. Jag älskar misären i London, den här känslan av hopplös, klibbig, kvävande vardag, och allt som har med klassfrågor att göra. Sedan bär det av norrut, och här gör Paver ett fantastiskt jobb med att bygga upp stämningen: hon beskriver overkliga ismiljöer, Jacks motvilja inför deras slädhundar, tystlåtna norrmän som säger ja på en inandning ”på det där skandinaviska sättet”… Och över allt vilar en obestämd känsla av att allt kommer att gå åt helvete. Älskar’t.

Det [Gruhuken] är tusentals mil från Tootings försök att uppehålla ett sken av välstånd trots fattigdomen; långt från oron över om kragen kunde duga ytterligare en dag. Min stackars mor levde för det där. Jag minns hur hon ”fixade trappan” utanför vårt hus i Bexhill. Hon hade en flicka till hjälp med grovsysslorna, men trapporna var hennes eget område. Hon målade trappan till ytterdörren vit, den vid grinden grå. När jag tänker på det nu är det hjärtslitande. Att slösa bort sin tid med att måla stenar.

När expeditionen väl infunnit sig på Gruhuken känns det som om en mer traditionell spökhistoria tar vid, och den engagerade mig inte på samma sätt — gissningsvis för att jag helt enkelt aldrig blev skrämd. (Spökhistorier har ju en viss tendens att stå och falla med sin förmåga att skrämmas…) Men vare sig man tycker att boken är läskig eller inte är det fortfarande trevlig läsning som ger mersmak, mycket tack vare den unika inramning Arktis skänker.

Så, vad är då sensmoralen i en sån här berättelse? Såvitt jag kan förstå, nånting i den här stilen:

♥ Stanna inte kvar där du vantrivs och måla stenar
— ta istället chansen att bege dig ut på äventyr,
så kanske du får dö en fruktansvärd död. 

Dark Matter (2010)
Evig natt: en arktisk spökromann
Översättning: Birgitta Gahrton
Utgiven av Månpocket (via Semic förlag) 2012
Betyg: 3/5

Så börjar boken: Det går inte, jag reser inte.

Annonser

TANKELÄSARENtankelasaren
av Kristin Cashore

Katsa har speciella krafter. De gör att hon kan slåss övernaturligt bra, och redan som åttaåring dödade hon en man. Sedan dess har hon fått arbeta för kungen — ofta med otrevliga saker, som indrivning av skulder och rena avrättningar.

Katsa är inte ensam. Runtom i världen finns det andra som hon. De kallas särlingar och kan besitta alla möjliga olika krafter, från starka och farliga förmågor som Katsas, till relativt värdelösa som att kunna hålla andan extra länge. Gemensamt för alla särlingar är deras avslöjande, olikfärgade ögon.

När boken börjar är Katsa på gränsen till att bli vuxen och har i tysthet börjat ta steg mot ett mer självständigt liv. Imponerande stora steg, faktiskt; jag får genast respekt för henne. Men hur skulle ett fritt liv gå till i praktiken, när hennes ögon avslöjar henne vart hon än går?

Tankeläsaren är lättläst och engagerande och den svenska översättningen flyter på som vatten (även om det känns lite konstigt att vissa namn inte översatts). Det är en ungdomsbok, så trots att den på beskrivningen kan låta som en mörk och tröstlös historia är den faktiskt ganska snäll, vilket kan vara bra att veta.

Nu är ju jag synnerligen förtjust i just mörka och tröstlösa historier, men det hindrade mig inte från att tycka väldigt mycket om Tankeläsaren ändå. Särlingarna känns mycket spännande och jag ser absolut fram emot fler förvecklingar på den fronten i nästa del av serien, som ska inlånas snarast!

En smårolig grej:

  • Den amerikanska författaren stavar sitt namn ”på svenska” (Kristin med K), medan den svenska översättaren stavar sitt namn ”på engelska” (Carina med C).

En småtråkig grej:

  • Den inbundna utgåvan av Tankeläsaren är grymt snygg. Men jag har pocketutgåvan. I boken står det att Jeffery C. Mathison har ritat alla kartor. Men det finns inte en enda karta i boken.

Graceling (2008)
Tankeläsaren
Översättning: Carina Jansson
Utgiven av Månpocket 2012
Serie: Del 1 av 3 i De utvalda
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Totalt mörker rådde här nere i fängelsehålorna, men Katsa hade en karta i huvudet.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3

Annonser