You are currently browsing the tag archive for the ‘rasism’ tag.

 Originaltitel: To Kill a Mockingbird
 Svensk titel: Dödssynden
Författare: Harper Lee
Betyg: 4/5

Det är nu över 50 år sedan Harper Lee skrev denna sin enda roman, mitt i medborgarrättsrörelsens USA. Den slog som en bomb då, och efter att ha läst den kan jag konstatera att krutdoften knappt lagt sig.

Det är 30-tal i en liten by i Alabama. En svart man står åtalad för att ha våldtagit en vit kvinna. Han har inte begått brottet och det finns heller inga bevis som pekar på att han skulle ha gjort det. Förutom den vita kvinnans ord, förstås. Att mannen måste släppas fri förstår ju vem som helst – det tycker i alla fall Scout och Jem, barn till försvarsadvokat Atticus Finch. Av sin far har de fått lära sig vikten av att gå i andra människors skor, och att man absolut inte ska trycka ned dem som inte gjort en något ont.

Atticus said to Jem one day, ”/…/Shoot all the bluejays you want, if you can hit ‘em, but remember it’s a sin to kill a mockingbird.” That was the only time I ever heard Atticus say it was a sin to do something, and I asked Miss Maudie about it. ”Your father’s right,” she said. ”Mockingbirds don’t do one thing but make music for us to enjoy. They don’t eat up people’s gardens, don’t nest in corncribs, they don’t do one thing but sing their hearts out for us. That’s why it’s a sin to kill a mockingbird.”

Åttaåriga Scout är bokens berättare. Som det barn hon är absorberar Scout allt som händer omkring sig, utan att riktigt veta hur hon ska tolka det. Inte bara rasism uppdagas, utan även sexism och förutfattade meningar av alla dess slag. To Kill a Mockingbird handlar i grund och botten inte om ras och rasism, utan om (in)tolerans i allmänhet. Som bok innehåller den ett skyhögt antal beröringspunkter som vem som helst kan relatera till och är lika mycket uppväxtberättelse som samhällskritisk skildring.

Omslaget på jubileumsutgåvan

Jag har funderat en del över den svenska titeln på boken – Dödssynden – som ju onekligen är något av en besvikelse. All poetik och all tvetydighet från originaltiteln saknas helt. Däremot är ”översättningen” ganska förståelig med tanke på att mockingbird heter något så fult som ”härmfågel” på svenska. Att döda en härmfågel låter inte speciellt poetiskt – det låter snarare som skadedjursutrotning.

Men hade man inte kunnat ta sig friheten att byta fågelart, och på så sätt behålla originaltitelns klang? Det har man gjort till exempel i den tyska* översättningen – Wer die Nachtigall stört – där härmfågeln bytts ut mot en näktergal . Att döda en näktergal. Inte mig emot. Ogillar man tanken på artbyte kan man i stället låta sig inspireras av våra skandinaviska grannar, som båda valt Att döda en sångfågel.

* Härmfågel heter Spottdrossel på tyska. Spottdrossel!


Bokens första mening: When he was nearly thirteen my brother Jem got his arm badly broken at the elbow.

 Originaltitel: Aus der schönen neuen Welt
 Svensk titel: Rapport från vår sköna nya värld
Författare: Günter Wallraff
Betyg: 3/5

Ni har väl hört talas om Günter Wallraff? Den tyska journalisten, mest känd för hur han sminkade om sig till en svart man för att kunna möta vardagsrasismen som den ser ut i verkligheten. I den här boken går det att läsa om hur han omväxlande ignoreras, hånas och hotas med polisen, tills han knappt vill visa sig ute.

Att wallraffa, som vi säger på ren svenska, innebär att utföra undersökande journalistik under täckmantel. Wallraff själv har ägnat år av sitt liv med antaget utseende och falsk identitet, inte bara som svart utan även som uteliggare, brödbagare för Lidl eller anställd på callcenter. På det här sättet har han uppdagat stora orättvisor, och åtta av de reportage han gjort finns samlade i Rapport från vår sköna nya värld.

Arbetarskyddslagar till trots finner sig Wallraff arbeta i sektliknande arbetsmiljöer under fysiskt och psykiskt farliga förhållanden, med obefintlig lön och obetald övertid. Trots att han bara är en tillfällig besökare på arbetsplatserna mår han snart outsägligt dåligt. Hans enda tröst blir att han kan sluta när han vill – för till skillnad från sina arbetskamrater behöver han ju inte pengarna.

Hans reportage speglar en allt annat än skön värld. En värld i vilken ingen tycks kunna kontrollera storföretagen. En värld i vilken tusentals människor är i desperat behov av pengar (arbetslösheten är ännu större i Tyskland än i Sverige) och därför måste ta de jobb som erbjuds. En värld i vilken ett människoliv inte är mycket mer värt än en bake off-limpa från Lidl.

Min enda invändning mot boken är att den är väldigt ojämn. De två första reportagen – om hur han klär ut sig till svart och uteliggare – hör inte ihop med de övriga sex, som alla handlar om kapitalism och storföretag. Visst är de de två starkaste reportagen, men det blir en aning missledande att de inleder hela samlingen. Annars är det här är en bok jag rekommenderar till alla som vill bli upprörda.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3