You are currently browsing the tag archive for the ‘sara bergmark elfgren’ tag.

Böcker lästa:
33 romaner
16 noveller/kortromaner
10 serieromaner
ljudböcker
lättläst
3 icke-skönlitteratur
(74 totalt)

Bloggstatistik

Bloggstatistik2

(övriga = 2 kanadensare, 2 ryssar, 2 fransmän, finlandssvensk, 1 kinesamerikan och 1 fransk-iranier, samt 1 med författare från olika länder)

Bloggstatistik3

Årets inofficiella tema
Det bara blev så: i år läste jag svenskt. Och allt var BRA. Eller, faktum är att svenskarna var helt fantastiska i år. Kolla bara:

2013 var året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skrev färdigt Nyckeln, det fenomenalt värdiga avslutet på Engelsfors-trilogin. Det var också året då Anders Fager blev min nya husgud efter Jag såg henne idag i receptionen, och jag läste böcker av Hannele Mikaela TaivassaloKarin Tidbeck och Pontus Joakim Olofsson och bara svimmade av lycka över hur bra allting var. Heja Sverige!

bäst svenskt

Roligaste boken
Ännu en svensk bok — En man som heter Ove, givetvis. Vi lyssnade på ljudboken under en långresa, mamma, jag och tonåriga lillebror, och vi skrattade så att vi grät (ibland grät vi för att den var sorglig också), och nu har vi massvis med interna skämt som vi går runt och slänger oss med. Fantastiskt bra bok av Fredrik Backman, klart värd hypen!

Tråkigaste boken
Stephen Kings
gamla skräckklassiker It, där han berättar exakt (!) samma berättelse två gånger på raken. Jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på Det.

Årets besvikelse
Jag hade hört att Sebastian Fitzek var så bra — Tysklands mest hyllade thrillerförfattare! — men för mig floppade han totalt. Visst skriver han bra, men efter att ha läst både Psykbrytaren och Die Therapie börjar jag ana ett jobbigt mönster, för han pajade båda böckerna på precis samma sätt — med dåliga slut som diskrediterar resten av boken.

Årets två bästa böcker
Nej, det går inte att välja. Så förtjust som jag blev i Red Seas Under Red Skies av Scott Lynch har jag inte blivit i en fantasybok sen jag var typ tolv. Grymmaste feel good-känslan under samtliga 628 sidor, och jag blev hopplöst förälskad i allt och alla. Men Nyckeln var också en riktig toppenbok, efterlängtad som den var. Jag låg uppe till tio i sju en morgon för att läsa ut den, no regrets.

En oväntad favorit
På semestern hittade jag Paul Bokowskis novellsamling Hauptsache nichts mit Menschen i en bokhylla med kvarlämnade böcker, läste och älskade.

Bästa nya bokbloggen
I år, som alla år, har jag börjat läsa några nya bokbloggar. Mina två favoriter bland dessa är utan tvekan Fantastisk Fiktion, en bloggare med superb smak som recenserar så bra att jag blir grön av avund (speciellt när böckerna är dåliga, hähä) och Smutstiteln, bokbloggen med legogubbar, tyska torsdagar (eller försök till dem, i alla fall) och det oslagbart bästa namnet + slogan på en bokblogg någonsin. Tack för i år!

Förra årets nyårslöfte
”Lyssna på massor av ljudböcker när jag simmar med min nya, vattentäta mp3-spelare!”

Utvärdering: Eftersom jag sa upp mitt gymkort redan i januari (…) gick det väl sådär med den tanken. Däremot har jag faktiskt satsat en del på ljudböcker i alla fall och har lyssnat i både skidspåret och i bilen, såväl som på diverse promenader. Sju stycken hann jag med, vilket är en klar förbättring från tidigare års 1, 0, 2 och 2 (varav tre var jobbrelaterade *host*).

Litterärt nyårslöfte inför 2014

  • Blogga bättre! I år har bokbloggandet fått släpa efter och jag har en hel bunt orecenserade bokstackare som förtjänar uppmärksamhet. I löftet ingår att jag ska ägna januari åt att komma ikapp med recensioner på böcker som känns viktiga, och sedan se till att inte hamna efter igen. Känner mig pepp!

GOTT NYTT ÅR!

Annonser

ELD
av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Minoo, Anna-Karin, Vanessa, Linnéa och Ida är tillbaka. En aning tilltufsade efter händelserna i Cirkeln, och med helt nya svårigheter framför sig.

Eld börjar demonernas närvaro i Engelsfors märkas på allvar. Sommaren har varit onaturligt varm och fylld av oförklarliga strömavbrott. En kvalmig undergångskänsla vilar över staden. Och äntligen kan jag börja tro på apokalypsen, som jag hade så svårt att få grepp om i föregående bok.

Det händer mycket. Häxrådet ska straffa Anna-Karin för hennes magimissbruk, samtidigt som det sektlika ”Positiva Engelsfors” lockar fler och fler medlemmar. Dessutom utspelar sig en massa jobbiga grejer på hemmaplan för… alla fem! Så de är på minst sagt uruselt humör och irriterande tonårsemo fullständigt berättigade i sina nojor, farhågor och kärleksbryderier. (Jag råkar få empatiproblem ibland, bara.)

Boken får ett stort plus för det fyndiga språket. Den stridsslipade elvispen blev genast en favorit hos mig, och författarparet bara forsätter att leverera träffande liknelser och situationskomik med sina ord. När Anna-Karins deprimerade mamma sitter och bolmar på sina cigg och triumferande pratar om dåliga saker som hänt andra konstaterar Anna-Karin torrt för sig själv att hon ju i alla fall inte kan dö av passiv skadeglädje. Iakttagelser i den stilen lyfter berättelsen.

Vid ett tillfälle byter alla tjejerna kropp med varandra, ett grepp som fungerar hur bra som helst. Med ett minimum av förkunskaper kastas de in i ett nytt liv och måste försöka bete sig vettigt inför kompisar och familjemedlemmar som inte är deras egna. Snacka om att det driver handlingen framåt. Hur det går? Den som läser får se…

Visste ni förresten att jag också har häxkrafter? Tillåt mig att dela med mig av min senaste förutsägelse: Vi kommer i framtiden att få se en markant ökning av antalet nyfödda svenska flickor med namnet Minoo. I’m just saying.

Eld
Del 2 i Engelsfors-trilogin
Utgiven av Rabén och Sjögren 2012
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Solljuset sköljer in genom rummets höga fönster och blottlägger varje gammal smutsfläck på de vita vävtapeterna. En fläkt står på golvet och vrider sig sakta fram och tillbaka. Ändå är det outhärdligt hett i rummet.

Ett signerat ex av Eld — death is not the end, indeed — och lite annat smått och gottigt från Swedish Zombie. Man tackar ödmjukast ^_^

Tre sidor har jag hunnit läsa. Här är ett litet smakprov:

Stridsslipad elvisp.

Kan inte bli annat än bra, va?

CIRKELN
av Mats Strandberg och
Sara Bergmark Elfgren

Tanke 1: Aww… Skolmiljö, så mysigt…
Tanke 2: Aargh! Skolmiljö, så obehagligt!

Så gick mina tankar under det inledande kapitlet i Cirkeln, och på sätt och vis sammanfattar det också mina tankar om boken i stort.

För mig som vuxen läsare är Cirkeln en nostalgimysig återvändo till allt det jag gillar med bra ungdomslitteratur. Bara en så enkel sak som att huvudpersonernas närmaste familj inte inbegriper äkta makar och barn, utan föräldrar och syskon, gör att jag drar en djup suck av lättat igenkännande och genast förälskar mig i dem allihop. Sedan sträckläser jag på sanna tonårsmanér ut hela boken på en natt.

Handlingen kretsar kring sex nyblivna gymnasietjejer i en liten bruksort i Sverige. De kommer alla från olika bakgrunder och har näst intill ingenting gemensamt, men tyr sig motvilligt till varandra när de upptäcker att de fått superkrafter och att jordens undergång står för dörren (dun dun DUN). Sammanfattat på det sättet låter det kanske lite banalt, men i praktiken är konceptet lika oemotståndligt som i Buffy, Harry Potter eller annan valfri berättelse om en hjälte som räddar världen från ondska under håltimmar och raster.

Samtidigt skyggar författarna inte från obehagliga frågeställningar. De problematiserar självskadebeteenden och familjegräl, och låter en elevs blyga förälskelse i favoritläraren på skolan bli besvarad… Men det som stannar längst hos mig är Anna-Karin; mobboffret som plötsligt får förmågan att styra hur andra tycker och tänker. Lite som Carrie, fast i en helt annan tolkning.

Det enda jag inte riktigt gillar är den där antydda apokalypsen, eftersom det känns lite ogreppbart vad det hela egentligen går ut på. Antagligen löser sig det problemet i del två och tre i serien, men just i Cirkeln är det lätt att uppleva ”Det Stora Onda” som ett störningsmoment som tar fokus från det man egentligen vill läsa om. Det vill säga tjejerna. De visar sig vara en riktigt intressant samling individer och att se hur de väljer att hantera sina nya förmågor är en nagelbitare i sig.

Del två nu tack?

Cirkeln
Utgiven av Rabén & Sjögren 2011
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: Hon väntar på svar men Elias vet inte vad han ska säga. Det finns inget som skulle göra henne nöjd. I stället stirrar han på sina händer. De är så bleka att varje blodåder syns i det skarpa lysrörsljuset.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3