You are currently browsing the tag archive for the ‘sci fi’ tag.

Sci fi ombord på ett generationsskepp!aurora

Jag har konstaterat förut här på bloggen att sci fi som handlar om att åka och bosätta sig på nya planeter är som knark för mig, och Kim Stanley Robinson visar sig vara en sjujäkla langare.

AURORA är till stor del en bok om problemen med att resa i rymden och befolka nya planeter. Om allt som kan gå fel – framförallt rent tekniskt och biologiskt, när verkligheten sätter gränser för vad människan kan uppnå. Stor vikt läggs vid tekniska och vetenskapliga detaljer på ett sätt som aldrig känns tråkigt utan bara trovärdigt och engagerande.

Berättargreppet gör sitt till. Precis i början av boken får skeppets AI till uppdrag att dokumentera det som händer och skeppet blir således berättarröst under resten av boken. Här får det plats en hel del torr humor – lingvistisk humor, till min stora glädje! – eftersom det förstås tar ett tag innan skeppet fattar det här med berättarteknik. Och trots att skeppet snart lär sig att skapa ett narrativ så behåller det sitt förvrängda skepp-perspektiv på verkligheten där det lägger vikt vid andra saker än en mänsklig berättare skulle ha gjort, något som skickligt utnyttjas av Robinson i olika syften hela boken igenom.

Har man något som helst intresse för hård science fiction och/eller generationsrymdskepp är det här både genomtänkt och briljant framfört.

Boken består av många olika delar där, det får medges, vissa är betydligt intressantare än andra. Intrycket blir därför något ojämnt, med höga wow!-toppar och grundare jaja…-dalar.

Aurora
Utgiven av Orbit 2015
Betyg: 4/5 – rekommenderas!

Så börjar boken: Freya and her father go sailing.

Annonser

En crossover av fantasy och science fiction

Det blir fan fiction, va?

Har nu under årets första månad kommit fram till några bokrelaterade nyårslöften.

Först och främst ska jag försöka få in lite mer science fiction i bokhyllan. Det är en genre jag tycker om (eller tror att jag tycker om) men som jag läser fruktansvärt lite av. Eftersom jag har noll koll på genren och vad som är bra och dåligt ursäktar jag mig i förväg för alla felval jag kommer att göra, och ber ödmjukast om tips från personer som är bättre på sci fi än jag är.

För det andra! Jag ska läsa fler böcker på tyska. Jag kan ju språket, så varför inte? Tips mottages gärna på bra, tyskspråkiga böcker som går att beställa på Adlibris eller liknande sidor. Författaren behöver inte vara tysk, utan det kan lika gärna handla om en tysk översättning.

Tysk science fiction? Haha.

Titel: Ursäkta, men din själ dog nyss
Författare: Danny Wattin
Betyg: 3/5

Innan någon som läst boken vrålar ”men hallå! den förtjänar ju mer än en trea!”, låt mig förklara. Ursäkta, men din själv dog nyss är en stencool bok, absolut. Men den är cool på grund av materialet den bygger på, och inte på grund av själva berättelsen i sig (som egentligen knappt är värd en tvåa, även om den är smårolig och rätt fyndig och riktigt riktigt bra på åtminstone ett ställe).

Löst sammanfattat handlar boken om en framtidsdystopisk värld där föräldrar bestämmer i förväg precis hur deras barn ska se ut och vilka egenskaper de ska ha. Medel- och överklasskvinnorna föder förstås inte barn längre – varför förstöra sin kropp så när den fula, fattiga underklassen kan föda åt en?

Detta kan ju låta lite främmande, men faktum är att det som är draget till en extrem i boken faktiskt redan händer i verkligheten, till en viss utsträckning. Längst bak i boken finns några kapitel skrämmande information om hur vår värld faktiskt kan se ut. Provrörsbefruktningscenter som erbjuder kändisutseende på barnen, fattiga kvinnor i Indien som föder rika västerlänningars barn åt dem… De här kapitlen fakta är riktigt intressanta och väcker mersmak! De får mig att önska att Wattin valt att skriva en faktabok i stället, och inte det här skönlitterära dravlet.

Wattin berättar i en intervju att idén till boken föddes när en vän berättade för honom om när han och hans flickvän genomförde en provrörsbefruktning. Flickvännen hade genomgått hormonbehandlingar och smärtsamma ingrepp, men själv fick han kalla fötter när det var dags att onanera fram det där som skulle bli hans barn. Varpå hans flickvän blev rosenrasande och vrålade att ”om han inte omedelbart gick in och runkade så kunde han dra åt helvete”.

Att vilja ha kontroll över ”kvaliteten” på våra barn är knappast något nytt, vilket Wattin träffsäkert visar genom att mellan kapitlen ha bilder på reklamkampanjer och propagandaaffischer från verkligheten. Det spelar ingen roll om bilderna kommer från Sverige, USA, Tyskland eller Kina, budskapet är alltid detsamma – människan ska avlas fram till perfektion! Skrämmande, helt klart.

Boktitel: InterWorld
Författare: Neil Gaiman & Michael Reaves
Betyg: 2/5

Helt ok fantasy/sci fi, får man väl säga. Gullig tanke med att ”samma” person från hundratals olika parallellvärdar måste hjälpas åt att rädda världen.

I en annan dimension är InterWorld säkert mer än bara helt okej.

Originaltitel: The War of the Worlds
Svensk titel: Världarnas krig
Författare: H.G. Wells
Betyg: 2/5

 

Att läsa Wells klassiker är ett rätt tradigt arbete, måste sägas. Handlingen är inte speciellt cool, huvudpersonen är inte speciellt cool och tanken med marsianer som tar över världen är definitivt inte speciellt cool.

Därtill är meningarna ofta för långa (definition av ”för långa”: halva sidan) och sammanfogade så att man har glömt vad meningen egentligen handlade om när man väl läst till punkt. Kort sagt: Världarnas krig har inte åldrats bra.

Likväl har boken ändå sina ljusa stunder. Eftersom den är så gammal (1898) är den full av roliga ord och lustiga uttryck. Vid ett tillfälle hör vår anonyme huvudkaraktär ett högt oljud, som han försöker beskriva. Han säger att det låter ”like that of the thing called a siren in our manufacturing towns.” Författaren förväntade sig tydligen inte att alla visste vad en siren var för något. Sött, hm?

Dessutom har jag alltid älskat slutet, som verkligen är genialt – kudos Wells!
Men vilken given dag som helst föredrar jag nog att se Steven Spielbergs film, framför att läsa boken.

Title: My Own Kind of Freedom
Author: Steven Brust
Rating: 4/5

My Own Kind of Freedom is a novella (about fifty pages from being a short story) that takes place in between the show Firefly and the film Serenity. Technically a fan fic, but written by a real author.

Haven’t seen Firefly? Then what the eff are you waiting for man?

Brust
gets the feeling just right; reading his story actually feels like watching an episode of Firefly. All the characters got their own distinct mannerisms pinpointed exactly, often in a manner that makes you smile. Brust even lets the characters speak in Chinese sentences in all the right places, which is darn admirable! (Admittedly I don’t know Chinese, so he could just be making up words as he goes.)

A must-read for any Firefly fan – totally unnecessary for everyone else.
Can be found here: http://dreamcafe.com/firefly.html

Originaltitel: Ender’s Game
Svensk titel: Enders spel
Författare: Orson Scott Card
Betyg: 4/5

Ender’s Game is the harsh tale of a group of hyper intelligent children, bred solely for military use. Earth has been attacked by the same alien race twice already and the human race almost wiped out – the next war must be won. Which raises the question: How exactly do you fight against a race you know absolutely nothing about?
Ender’s Game is amazingly well-written and thought-provoking. Not a sentence goes to waste. Orson Scott Card introduces his science fiction world with a calm certainity. Your prospect of alien lifeforms will change.

If you have not already read it I suggest you do, sci fi fan or not.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3