You are currently browsing the tag archive for the ‘scott lynch’ tag.

Böcker lästa:
33 romaner
16 noveller/kortromaner
10 serieromaner
ljudböcker
lättläst
3 icke-skönlitteratur
(74 totalt)

Bloggstatistik

Bloggstatistik2

(övriga = 2 kanadensare, 2 ryssar, 2 fransmän, finlandssvensk, 1 kinesamerikan och 1 fransk-iranier, samt 1 med författare från olika länder)

Bloggstatistik3

Årets inofficiella tema
Det bara blev så: i år läste jag svenskt. Och allt var BRA. Eller, faktum är att svenskarna var helt fantastiska i år. Kolla bara:

2013 var året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skrev färdigt Nyckeln, det fenomenalt värdiga avslutet på Engelsfors-trilogin. Det var också året då Anders Fager blev min nya husgud efter Jag såg henne idag i receptionen, och jag läste böcker av Hannele Mikaela TaivassaloKarin Tidbeck och Pontus Joakim Olofsson och bara svimmade av lycka över hur bra allting var. Heja Sverige!

bäst svenskt

Roligaste boken
Ännu en svensk bok — En man som heter Ove, givetvis. Vi lyssnade på ljudboken under en långresa, mamma, jag och tonåriga lillebror, och vi skrattade så att vi grät (ibland grät vi för att den var sorglig också), och nu har vi massvis med interna skämt som vi går runt och slänger oss med. Fantastiskt bra bok av Fredrik Backman, klart värd hypen!

Tråkigaste boken
Stephen Kings
gamla skräckklassiker It, där han berättar exakt (!) samma berättelse två gånger på raken. Jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på Det.

Årets besvikelse
Jag hade hört att Sebastian Fitzek var så bra — Tysklands mest hyllade thrillerförfattare! — men för mig floppade han totalt. Visst skriver han bra, men efter att ha läst både Psykbrytaren och Die Therapie börjar jag ana ett jobbigt mönster, för han pajade båda böckerna på precis samma sätt — med dåliga slut som diskrediterar resten av boken.

Årets två bästa böcker
Nej, det går inte att välja. Så förtjust som jag blev i Red Seas Under Red Skies av Scott Lynch har jag inte blivit i en fantasybok sen jag var typ tolv. Grymmaste feel good-känslan under samtliga 628 sidor, och jag blev hopplöst förälskad i allt och alla. Men Nyckeln var också en riktig toppenbok, efterlängtad som den var. Jag låg uppe till tio i sju en morgon för att läsa ut den, no regrets.

En oväntad favorit
På semestern hittade jag Paul Bokowskis novellsamling Hauptsache nichts mit Menschen i en bokhylla med kvarlämnade böcker, läste och älskade.

Bästa nya bokbloggen
I år, som alla år, har jag börjat läsa några nya bokbloggar. Mina två favoriter bland dessa är utan tvekan Fantastisk Fiktion, en bloggare med superb smak som recenserar så bra att jag blir grön av avund (speciellt när böckerna är dåliga, hähä) och Smutstiteln, bokbloggen med legogubbar, tyska torsdagar (eller försök till dem, i alla fall) och det oslagbart bästa namnet + slogan på en bokblogg någonsin. Tack för i år!

Förra årets nyårslöfte
”Lyssna på massor av ljudböcker när jag simmar med min nya, vattentäta mp3-spelare!”

Utvärdering: Eftersom jag sa upp mitt gymkort redan i januari (…) gick det väl sådär med den tanken. Däremot har jag faktiskt satsat en del på ljudböcker i alla fall och har lyssnat i både skidspåret och i bilen, såväl som på diverse promenader. Sju stycken hann jag med, vilket är en klar förbättring från tidigare års 1, 0, 2 och 2 (varav tre var jobbrelaterade *host*).

Litterärt nyårslöfte inför 2014

  • Blogga bättre! I år har bokbloggandet fått släpa efter och jag har en hel bunt orecenserade bokstackare som förtjänar uppmärksamhet. I löftet ingår att jag ska ägna januari åt att komma ikapp med recensioner på böcker som känns viktiga, och sedan se till att inte hamna efter igen. Känner mig pepp!

GOTT NYTT ÅR!

RED SEAS UNDER RED SKIESred seas under red skies
av Scott Lynch

Det här är en recension av den andra delen i Scott Lynchs fantasyserie. Spoilervarning för alla som inte läst The Lies of Locke Lamora.

Efter händelserna i första boken har Locke och Jean tagit sin tillflykt till Tal Verrar, staden känd som hem till världens allra mest exklusiva casino. Och världens farligaste. Ett faktum som så klart inte avskräcker våra två skurkar, som genast sätter i verket en komplicerad plan för att tömma casinots kassavalv.

Det går förstås inte alls som de hade tänkt sig. Locke och Jean dras snabbt in i stadens politiska maktspel och snart måste de jonglera multipla identiteter, och rätt vad det är blir de pirater!

Red Seas Under Red Skies är en historia full av svindlande bluffar och smarta vändningar. Det är lite som fantasyversionen av filmer i stil med Ocean’s Eleven, med rapp dialog och sköna skurkar att heja på. Att läsa Scott Lynch är framför allt roligt och jag hade verkligen inte en tråkig sekund. Läs!

Den stora skillnaden från första boken tycker jag går att finna i portätten av Locke och Jean. Det känns som att det är först nu, när det bara är de två, som de får blomma ut på riktigt och bli de två klart älskvärda antihjältarna vi alltid misstänkte att de kanske var. Utöver dem vimlar det dessutom av inspirerade bikaraktärer, om vilka det bör påpekas att en betydande mängd är kvinnor, som inte ens är vackra jämt (fantasyflämt!).

God jul!

Red Seas Under Red Skies
Utgiven av Gollancz 2007
Serie: Del 2 av planerade 7 i The Gentleman Bastards
Betyg: 5/5

Så börjar boken: Locke Lamora stood on the pier in Tal Verrar with the hot wind of a burning ship at his back and the cold bite of a loaded crossbow’s bolt at his neck.

Titel: The Lies of Locke Lamora
Svensk titel: Locke Lamoras lögner
Serie: The Gentleman Bastards eller Gentlemannarövarna (1:a boken av tänkta 7)
Författare: Scott Lynch
Betyg: 5/5

Möt Locke Lamora, professionell sol-och-vårare. Han är ledare av en liten grupp bedragare som kallar sig själva för The Gentleman Bastards, och de är inte rädda för att spela högt. I en stad lik ett medeltida Venedig tar Lynch med läsaren på hisnande svindlingar, beskrivna med samma fyndigt vackra språk som de inspirerande miljöerna. Jag är officiellt imponerad.

Att Locke Lamoras lögner ligger i fantasyfacket är nästan en lögn i sig själv. Boken innehåller ett absolut minimum av magi – lite alkemi slinker igenom och vetskapen om att det finns en grupp (mycket avlägsna) magiker i världen. Den som letar efter drakar och demoner blir besviken. Den som i stället är ute efter en skickligt sammanvävd intrig, skriven av en författare som är helt osentimental när det kommer till sina karaktärer, kommer inte att bli besviken. Måhända kan man invända mot att Locke plötsligt tycks förvandlas till en supermänniska de sista femtio sidorna i boken… men det finns ju 700 sidor innan dess som väger upp det.

Locke Lamoras lögner kan förresten utan problem läsas som en fristående bok, så bli inte avskräckt av de följande sex böckerna i serien – de finns där för dig sen, när du själv blivit frälst. Jag måste erkänna att jag själv blev lite förvånad när jag läste att författaren tänkt sig hela sju böcker i serien. Det får en ju att undra… är jag för van vid trilogier? Vad är det egentligen som gör att alla fantasyförfattare tycks dela en (högst misstänkt) förmåga att alltid spotta ur sig böcker tre och tre?

”Gentlemannarövarna” förresten, fniss ^_^

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3