You are currently browsing the tag archive for the ‘serieroman’ tag.

Titel: Batman: Hush Returns
Författare: A.J. Lieberman
Illustratörer: Javier Pina & Al Barrionuevo
Betyg: 2/5

 

Hush återvänder från de döda och vill ta livet av Gåtan. Jokern lägger sig i, medan Batman flimrar förbi som någon slags bikaraktär.

Hush Returns är kul att läsa, men dras med tre mer eller mindre allvarliga problem:

  1. Hush återuppstår från de döda. Precis som alla andra DC Comics-karaktärer. Suck.
  2. Det logiska hoppet från en ruta till en annan är ofta för stort.
  3. Jokern har en olycklig tendens att se ut som en gammal tant med grönt hår (och även Batman och Robin växlar ganska vilt i ålder mellan rutorna).

Punkt nummer ett går att acceptera, och till punkt nummer tres försvar är roade fnissningar en ganska trevlig reaktion på ett seriealbum.

Punkt två, däremot, är oförlåtlig; jag tycker inte om att vara förvirrad när jag läser.

Framför allt slutet är extremt förvirrande. Det görs ett högst underligt tidshopp långt in i framtiden och massor har hänt. Slutkapitlet är jättekort och slutar med en klipphängare. Ett problem bara: det finns ingen uppföljare, och ska tydligen inte komma någon heller.

Lite meningslöst, alltså. Och synd på ett seriealbum som, trots allt, var relativt njutbart att läsa.

Titel: (The Complete) Maus
Författare: Art Spiegelman
Betyg: 4/5

 

Som den enda serieromanen att någonsin vinna Pulizerpriset är Maus en gripande skildring av Förintelsen.

Berättelsen kretsar kring den polska juden Vladek och hans familj. Den börjar redan innan kriget, med hur Vladek lever ett vanligt liv, träffar sin fru och får barn.

Snart kommer däremot kriget till Polen och Vladek visar då på en fantastisk uppfinningsrikedom i sina försök att hålla sin familj vid liv. Dessvärre kunde han ändå inte rädda dem från koncentrationslägren, och satt själv i både Auschwitz och Dachau.

Som ramberättelse till detta får vi vara med när författaren Art Spiegelman intervjuar Vladek, som är hans far. I de delarna får vi se en annan sida av honom. Han är nu en ganska gammal man, som allt som oftast irriterar sonen till vansinne med sina många egenheter. Ramberättelsen inbegriper också en hel del metatext, där författaren på ett bra sätt problematiserar sitt tecknande av Förintelsen.

Krigets fasor i kombination med författarens uppgivna irritation över sin far – som är så lätt att känna igen sig i! – bildar en riktigt fin helhet. Det är vardagsnära och helt absurt främmande på en och samma gång. Det är dessutom svårt att inte bli överdrivet förtjust i hur Vladek berättar sin historia på bruten engelska… Maus är ett lite oväntat och mycket egensinnigt porträtt av Förintelsen, som ingen borde missa.

Titel: The Legend of Drizzt Omnibus (serieroman)
Författare: Andrew Dabb & R.A. Salvatore
Illustratör: Tim Seeley
Rating: 4/5

The comic adaption of the Dark Elf Trilogy, describing the beginning of the drow Drizzt Do’Urden‘s life. Written under close supervision of Salvatore it is illustrated with a great care for details. And it is oh-so-pretty.

I walk over to my bookcase just to pet it every now and then.

Materialistic bliss at its best.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3