You are currently browsing the tag archive for the ‘the last wish’ tag.

BLOOD OF ELVESBlood_of_Elves_UK
av Andrzej Sapkowski

De norra kungadömena, en union av flera kungadömen, hamnar i krig med det mäktiga Nilfgaard. Det sydligaste av kungadömena har redan fallit, men den unga tronarvingen Ciri lyckas fly

Bortvillad i skogen stöter Ciri ihop med Geralt av Rivia, en så kallad häxkarl som med hjälp av olika mutationer anpassats till ett liv som monsterjägare. Geralt tar henne med sig tillbaka till häxkarlarnas fästning Kaer Morhen, och där börjar Ciris träning…

Den som gillade Sapkowskis novell-samling The Last Wish kommer inte att bli besviken på den här boken, där han tar steget in i romanernas värld. Faktum är att de båda böckerna kompletterar varandra perfekt — medan novellerna i The Last Wish bara eggade på fantasin mer och mer och mer står Blood of Elves för en fördjupning som äntligen släcker lite av den väckta törsten.

Framför allt är det roligt att få veta mer om häxkarlarna och vilka de egentligen är. Ciris introduktion till deras sätt att leva och hennes ifrågasättande av deras traditioner är bra stoff. Längre in i berättelsen stöter vi dessutom på alver och dvärgar, raser som är förtryckta i Sapkowskis människodominerade värld, och som bokens titel antyder finns det en stark koppling mellan alverna och bokens handling.

Sapkowski skriver med en underfundig humor och hans värld är lika intressant som tidigare, även om jag kan sakna novellsamlingens rika monsterutbud som här har fått stå tillbaka för en mer fokuserad handling. Något jag däremot inte saknar är tv-spelets oreflekterade sexism, som jag härmed rentvår Sapkowski från. Hans genustänk är tvärtom riktigt varierat, på ett sätt som får mig att både knyta nävarna av upprördhet och hoppa upp och ner av lycka, beroende på situationen.

Med sina dryga tre hundra sidor är Blood of Elves en riktig lättviktare i fantasysammanhang. Sapkowski är uppenbarligen inget större fan av transportsträckor, utan hoppar gärna framåt i tiden eller fram och tillbaka mellan olika berättarperspektiv för att undvika dödtid. Vilket förstås är skönt på många sätt, men det gör också att det där flytet som uppstår i en vanlig roman hela tiden bryts så att berättelsen får ett mer upphackat tempo som kan vara svårt att hänga med i.

Blood of Elves är första delen i en serie om fem delar (hurra!). Nästa del kommer på engelska senare i år, men den svenska översättningen är redan här. Det är förstås Coltso förlag som ger ut den — och det trots att de fortfarande inte har gett ut del ett i serien. Jag gissar att de helt enkelt ville förekomma den engelska översättningen…

i see

 

 

 

 

 

 

Krew elfów (1994)
Blood of Elves
Översättning: Danusia Stok
Utgiven av Gollancz 2008
Serie: Del 1 av 5 i The Saga
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: The town was in flames.

Originaltitel: Ostatnie życzenie
Svensk titel: Sista önskningen
Författare: Andrzej Sapkowski
Betyg: 3/5

 

The Last Wish är ett slags mellanting mellan novellsamling och roman.

Det börjar med att huvudpersonen Geralt blir skadad i en strid och måste stanna på ett kloster för att vila upp sig. Under sin tid där tänker han tillbaka på sin långa karriär som monsterjägare i novellånga berättelser.

Minneskapitlen fungerar utmärkt som fristående noveller, men bildar också en helhetsbild tillsammans.

Konceptet fungerar till en början lysande. Berättelserna känns originella och spännande. Det är en väl genomtänkt värld som skymtar fram mellan raderna, full till bredden av underliga men utdöende monsterarter som strigor och kikomoror. Det är omöjligt att inte förälska sig i mångfalden och de halvgalna vändningarna berättelsen tar.

Sapkowski tar gärna ut svängarna, hellre än skriver på blodigt allvar. Han blandar in referenser till gamla sagor i stil med Snövit och Rapunzel, parodierar moderna företeelser som skönhetsoperationer och byråkrati och skriver generellt på ett väldigt underhållande sätt. Ibland blir stilen nästan lite väl fri, som när den dittills mänskligt felbara Geralt plötsligt förvandlas till Drizzt Do’Urden och ensam besegrar åtta erfarna krigare samtidigt.

The Last Wish är den typen av bok som lockar till många förvånade skratt. Den är också den typen av bok som lockar till irritation emellanåt; kvinnorollerna fick mig ibland att vilja kasta boken i väggen.

Alla kvinnor är antingen horor, dödligt farliga men också dödligt vackra (som kvinna kan man inte vara farlig och äcklig)… eller klosternunnor. Suck. Huvudpersonen själv skakar på huvudet över alla kåta män, som anlitar honom för att jaga rätt på nymfer och sjöjungfrur åt dem.

Det är uppenbart att Sapkowski på intet sätt är sexistisk eller omedveten. Det han gör är helt enkelt att, utan fantasygenrens brukliga skygglappar, skildra  ett samhälle där du helt enkelt inte vill bo som kvinna. Det är skickligt gjort och fruktansvärt irriterande att läsa.

För mig höll tyvärr inte boken  hela vägen i mål. Mot slutet kändes en två-tre noveller halvtråkiga och det började bli alltför uppenbart att ramberättelsen inte skulle leda till någonting intressant – vilket den heller inte gjorde. En slags halvtöntig pseudo-kärlekshistoria börjar utvecklas och själva slutet är obegripligt i sin meningslöshet. Och vad värre är: den sista önskan som bokens titel syftar på visade sig vara en fjantsak utan betydelse!

Kort sammanfattat älskade jag verkligen boken och den var sjukt bra – men jag ångrar att jag någonsin läste de tre sista kapitlen och förstörde den.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3