HONECKERS KANDERADE ÄPPLEhoneckers kanderade äpple
av Claudia Rusch

OJ vad snabbt det gick att läsa ut den här boken! Sidorna bara flög förbi och boken var så kort, så kort. Ändå får det plats ett halvt liv innanför pärmarna.

Claudia Rusch berättar anekdoter från sin uppväxt i DDR-Tyskland, en historisk epok som står mig — och säkert alla andra som någonsin läst tyska — varmt om hjärtat. Då Claudias föräldrar var kända regimkritiker bevakades hela hennes familj av säkerhetspolisen Stasi.

Det är ett allvarligt tema, men Rusch berättar allt på ett lättsamt och ofta humoristiskt sätt. När hon som sjuåring ber att få hämta sin mormor på busshållplatsen en sen kväll säger hennes mamma ja, men går utan dotterns vetskap trettio meter bakom henne i mörkret, för säkerhets skull. Då blir Stasi misstänksamma, och följer i sin tur efter mamman. Längst fram i ledet börjar lilla Claudia bli nervös i mörkret — så hon stämmer upp i en DDR-kampsång för att få tillbaka modet. Bakom henne tuggar mamman fradga, DDR-kampsånger får man INTE sjunga hemma hos dem, och Stasiagenterna bakom henne blir alldeles till sig av misstänksamhet; ungen är helt klart en avledningsmanöver!

Men hur lättsam boken än är så lurar allvaret hela tiden i bakgrunden. Berlinmuren är en stark symbol. När jag åkte till Tyskland för första gången (till en urgullig, urtysk liten by som heter Hückeswagen) ställdes jag oväntat öga mot öga med en sparad rest av muren. Och jag grät. Det förvånade mig, för jag var inte var så lättrörd dåförtiden, men kanske var det Thåströms fel. Hans djupa passion när han framför Die Mauer, som jag växte upp med. Han sorg över livskamraten som bor på fel sida om muren.

Claudia bodde också på fel sida om muren. Som tonåring stod hon inför det svåra valet — bo kvar i skiten, eller lämna Östtyskland, skapa ett nytt liv någon annanstans… och aldrig någonsin träffa sin familj igen. Förstår ni hur oförlåtlig Berlinmuren var, som tvingade en hel generation att tänka så? Rusch behövde tack och lov aldrig fatta det hemska beslutet — muren föll lägligt samma år som hon tog studenten — men tusentals andra påverkades av det.

Honeckers kanderade äpple är en lättsam och i närmast pedagogisk bok om hur en östtysk uppväxt kunde se ut. En utmärkt bok för den intresserade, varesig man är påläst sedan innan eller inte.

Meine freie deutsche Jugend (2003)
Honeckers kanderade äpple
Översättning: Erik Kjellberg
Utgiven av Kjellbergs förlag 2005
Betyg: 4/5

Så här börjar boken: Jag växte upp vid Östersjön. Precis som min mamma, min morfar, hans föräldrar och så vidare.