Rapport om rapport

BRODECKS RAPPORT
av Philippe Claudel

När jag fick den här boken av min pappa sa han: ”Läs bokens första mening. Då kommer du att förstå hur bra den är.”

Det visade sig stämma, så här lämnar jag lite utrymme för den som vill scrolla ner och läsa första meningen längst ner i det här inlägget. Bra, va? Läs boken nu.

För den som möjligen behöver övertygas lite mer:

BRODECKS RAPPORT utspelar sig i en icke namngiven liten bergsby på fransk-tyska gränsen efter andra världskriget. Brodeck, mannen i titeln, har återvänt hem till sin familj efter sin tid som koncentrationslägerfånge. Han var en av två män i byn som blev utpekade som annorlunda när soldaterna kom.

Brodeck är trots det glad att vara hemma igen. Han för ett stilla liv med familjen och skriver sina rapporter om väder och växter och livet i byn – kanske finns det någon i storstan som läser rapporterna när han skickar in dem, han vet inte så noga, ibland får han betalt.

Så sker ett mord. En man i byn, en nyinflyttad främling, blir nerstucken på byns värdshus av en mobb eniga om att han var alltför konstig, alltför annorlunda, ett hot. Och Brodeck begår det ödesdigra misstaget att kliva in på värdshuset just som det här har hänt. Efter viss förvirring bestäms det att Brodeck måste göras medskyldig. Han ska skriva en rapport, bestämmer de andra männen, där han rättfärdigar mordet. En rapport som förklarar för pamparna inne i storstan att byborna faktiskt inte hade något annat val än att döda främlingen.

Åh så bra skrivet det är. Så fruktansvärt skickligt skrivet om intolerans och rädsla, så klaustrofobiskt och vackert på en och samma gång. Och så obevekligt. Claudel låter det mesta utspela sig under ytan och nästan ingenting sägs rakt ut – precis som den här typen av saker fungerar i verkliga livet, tänker jag – och känslan av hur bedrägligt lugnet är och hur alarmerande hotfull stämningen växer sig blir bara starkare och starkare allteftersom boken obevekligt rullar framåt.

Nej, det är ingen upplyftande läsning. Men ändå poetiskt vacker på många sätt. Brodeck är en tänkare, som vandrar i bergen och filosoferar om betydelsen av allt från ord till rävar. Han har vänner också, och hans kärlek till dottern är lika ljus som hatet är mörkt. Brodecks rapport tvingar läsaren att konfrontera inte bara människans ondska, utan även människans godhet. En modern klassiker.

Le Rapport de Brodeck (2007)
Brodecks rapport
Översättning: Lars Erik Sundberg
Utgiven av Norstedts 2009
Betyg: 5/5 – läs för fan *slår boken i huvudet på*

Så börjar boken: Jag heter Brodeck och jag hade ingenting med det här att göra.

Ironisk mindfulness

THE LADYBIRD BOOK OF MINDFULNESS
av Jason Hazeley & Joel Morris

Tycker du som jag, att självhjälpsböcker är ett jävla gissel?

Då kommer du att tycka om den här självhjälpsboken.

Ladybird vet nämligen att hjälpa den ironiska generationen genom livet. Inte med smeksamma ord, uppmuntrande tillrop och inspirerande citat att skriva på väggen. Utan genom att göra narr av alltihop.

I den här lilla boken om Mindfulness använder sig författarna av vackra illustrationer från Ladybirds eget arkiv av (seriösa) barnsagor – men sätter nya texter till dem för att på ett så drypande ironiskt sätt som möjligt leda dig fram till ett upplyst tillstånd av vaken mindfulness och inre själslig ro.

Känner du hur lugnet lägrar sig?

Perfekt som presentbok till hen den där sarkastiska du vet, eller som personligt lyckopiller i bokhyllan.

Om jag brydde mig skulle jag skriva nånting här om Ladybirds andra böcker i samma serie, men de verkade inte lika roliga så det skiter jag i.

The Ladybird Book of Mindfulness
Utgiven av Ladybird 2016
Betyg: 4/5 – rekommenderas