You are currently browsing the monthly archive for december 2013.

Böcker lästa:
33 romaner
16 noveller/kortromaner
10 serieromaner
ljudböcker
lättläst
3 icke-skönlitteratur
(74 totalt)

Bloggstatistik

Bloggstatistik2

(övriga = 2 kanadensare, 2 ryssar, 2 fransmän, finlandssvensk, 1 kinesamerikan och 1 fransk-iranier, samt 1 med författare från olika länder)

Bloggstatistik3

Årets inofficiella tema
Det bara blev så: i år läste jag svenskt. Och allt var BRA. Eller, faktum är att svenskarna var helt fantastiska i år. Kolla bara:

2013 var året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg skrev färdigt Nyckeln, det fenomenalt värdiga avslutet på Engelsfors-trilogin. Det var också året då Anders Fager blev min nya husgud efter Jag såg henne idag i receptionen, och jag läste böcker av Hannele Mikaela TaivassaloKarin Tidbeck och Pontus Joakim Olofsson och bara svimmade av lycka över hur bra allting var. Heja Sverige!

bäst svenskt

Roligaste boken
Ännu en svensk bok — En man som heter Ove, givetvis. Vi lyssnade på ljudboken under en långresa, mamma, jag och tonåriga lillebror, och vi skrattade så att vi grät (ibland grät vi för att den var sorglig också), och nu har vi massvis med interna skämt som vi går runt och slänger oss med. Fantastiskt bra bok av Fredrik Backman, klart värd hypen!

Tråkigaste boken
Stephen Kings
gamla skräckklassiker It, där han berättar exakt (!) samma berättelse två gånger på raken. Jag blir fortfarande upprörd när jag tänker på Det.

Årets besvikelse
Jag hade hört att Sebastian Fitzek var så bra — Tysklands mest hyllade thrillerförfattare! — men för mig floppade han totalt. Visst skriver han bra, men efter att ha läst både Psykbrytaren och Die Therapie börjar jag ana ett jobbigt mönster, för han pajade båda böckerna på precis samma sätt — med dåliga slut som diskrediterar resten av boken.

Årets två bästa böcker
Nej, det går inte att välja. Så förtjust som jag blev i Red Seas Under Red Skies av Scott Lynch har jag inte blivit i en fantasybok sen jag var typ tolv. Grymmaste feel good-känslan under samtliga 628 sidor, och jag blev hopplöst förälskad i allt och alla. Men Nyckeln var också en riktig toppenbok, efterlängtad som den var. Jag låg uppe till tio i sju en morgon för att läsa ut den, no regrets.

En oväntad favorit
På semestern hittade jag Paul Bokowskis novellsamling Hauptsache nichts mit Menschen i en bokhylla med kvarlämnade böcker, läste och älskade.

Bästa nya bokbloggen
I år, som alla år, har jag börjat läsa några nya bokbloggar. Mina två favoriter bland dessa är utan tvekan Fantastisk Fiktion, en bloggare med superb smak som recenserar så bra att jag blir grön av avund (speciellt när böckerna är dåliga, hähä) och Smutstiteln, bokbloggen med legogubbar, tyska torsdagar (eller försök till dem, i alla fall) och det oslagbart bästa namnet + slogan på en bokblogg någonsin. Tack för i år!

Förra årets nyårslöfte
”Lyssna på massor av ljudböcker när jag simmar med min nya, vattentäta mp3-spelare!”

Utvärdering: Eftersom jag sa upp mitt gymkort redan i januari (…) gick det väl sådär med den tanken. Däremot har jag faktiskt satsat en del på ljudböcker i alla fall och har lyssnat i både skidspåret och i bilen, såväl som på diverse promenader. Sju stycken hann jag med, vilket är en klar förbättring från tidigare års 1, 0, 2 och 2 (varav tre var jobbrelaterade *host*).

Litterärt nyårslöfte inför 2014

  • Blogga bättre! I år har bokbloggandet fått släpa efter och jag har en hel bunt orecenserade bokstackare som förtjänar uppmärksamhet. I löftet ingår att jag ska ägna januari åt att komma ikapp med recensioner på böcker som känns viktiga, och sedan se till att inte hamna efter igen. Känner mig pepp!

GOTT NYTT ÅR!

Annonser

Komplett lista över allt jag läste 2013:

Skönlitteratur

001. | Die unendliche Geschichte | Michael Ende | 4/5
002. | It | Stephen King | 1/5 | Läsning avbruten, tråkig.
003. | Blood of Elves | Andrzej Sapkowski | 4/5
004. | Efter floden | P.C. Jersild | 4/5
005. | Tankeläsaren | Kristin Cashore | 4/5
006. | Best Served Cold | Joe Abercrombie | 5/5
007. | Var det bra så?| Lena Andersson |
008. | Borta bäst | Sara Kadefors | 2/5
009. | Svålhålet | Mikael Niemi |
010. | Svulten | Hannele Mikaela Taivassalo | 5/5
011. | Amatka | Karin Tidbeck | 5/5
012. | Fred så gyllene | Stefan Hagel | 2/5
*013. | Der Prozess | Franz Kafka | Ännu inte utläst.
014. | Psykbrytaren | Sebastian Fitzek | 2/5
015. | Interview with the Vampire | Anne Rice | 4/5
016. | Jag såg henne idag i receptionen | Anders Fager | 5/5
017. | Die Therapie | Sebastian Fitzek | 3/5
018. | Honeckers kanderade äpple | Claudia Rusch | 4/5
019. | Wind | Alexey Pehov | 3/5
020. | Trollkarlen från Övärlden | Ursula K. Le Guin | 2/5
021. | Han åt mitt hjärta| Viktor Algren | 4/5
022. | Hello Kitty måste dö | Angela S. Choi | 5/5
023. | Red Seas Under Red Skies | Scott Lynch | 5/5
024. | Ich blogg dich weg! | Agnes Hammer | 4/5
025. | Fergus Crane | Paul Stewart & Chris Riddell |
026. | Die Entdeckung der Currywurst | Uwe Timm | 3/5
027. | Wool | Hugh Howey | 3/5
028. | Världens mått | Daniel Kehlmann | 4/5
029. | KoMo | Pontus Joakim Olofsson | 5/5
030. | The Heroes | Joe Abercrombie | 5/5
031. | Krabbans gång | Günter Grass | 3/5
*032. | Red Country | Joe Abercrombie | Ännu inte utläst.
033. | Blitz | Alexey Pehov | 2/5 | Läsning avbruten, meningslös.
034. | Ambassadören – en fri fantasi om framtiden | Björn Amby | 2/5
035. | Nyckeln | Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg |


Noveller, kortromaner och novellsamlingar

001. | Hauptsache nichts mit Menschen | Paul Bokowski | 4/5
Necronomicon: The Best Weird Tales of H.P. Lovecraft: Commemorative Edition | H.P. Lovecraft |
002. | Dagon
003. | The Statement of Randolph Carter
004. | The Doom That Came to Sarnath
005. | The Cats of Ulthar
006. | The Nameless City
007. | Herbert West — Reanimator
008. | The Music of Erich Zann
009. | The Lurking Fear
010. | The Hound
011. | The Rats in the Walls
012. | Under the Pyramids
013. | The Unnamable
014. | In the Vault
015. | The Outsider
016. | The Horror at Red Hook

Lättläst

001. | Caching in| Kristin Butcher |
002. | Cuts like a Knife | Darlene Ryan |
003. | Awesome | Pete Johnson |
004. | Fangs in the Mirror | Michael Dahl |
005. | Untouchable – Friends for Life | Philippe Pozzo di Borgo | 3/5

 

Ljudböcker

001. | Tjärven | John Ajvide Lindqvist | 4/5
002. | Glada hälsningar från Missångerträsk | Martina Haag |
003. | När börjar det riktiga livet? | Fredrik Lindström | 3/5
004. | Felicia försvann | Felicia Feldt |
005. | Mörka platser | Gillian Flynn |
006. | En man som heter Ove | Fredrik Backman |
*007. | Fallvatten | Mikael Niemi |
008. | Den ljuva giftkokerskan | Arto Paasilinna |

Serieromaner och annat seriebaserat

001. | Family Living | Lotta Sjöberg |
002. | Hundra procent fett | Liv Strömquist |
003. | Persepolis 1-4 | Marjane Satrapi |
004. | Känslan man har | Jan Stenmark |
005. | Ja till Liv! | Liv Strömquist |
006. | Hetero i Hägersten | Sofia Olsson | 4/5
007. | Hämnd | Kalle Güettler & Viktor Engholm | 4/5
008. | Smålands mörker | Henrik Bromander |
009. | Brf Ensamheten | Linda Spåman |
010. | Berättelser från Engelsfors | Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Kim W Andersson, Lina Neidestam & Karl Johansson |

Icke-skönlitteratur — faktaböcker, populärvetenskap, biografier etc etc

001. | Climate Refugees | Collectif Argos, Hubert Reeves & Jean Jouzel
002. | Problemskapande beteende vi utvecklingsmässiga funktionshinder | Bo Hejlskov Elvén |
003. | En oväntad vänskap | Abdel Sellou | 3/5

HAUPTSACHE NICHTS MIT MENSCHENhämta
av Paul Bokowski

Det här är en humoristisk liten novellsamling av tyska författaren och homosexprofilen Paul Bokowski, där han berättar om knäppa grejer han råkat ut för.

Bokowski bor i förorten bland turkar och Westfalenbor. En gång råkade han av misstag hamna på personalfest på IKEA fast han inte var anställd, en annan gång gick han på ett schlager-nakenparty (för, öh, det är en grej) som plötsligt fick besök av ett gammalt par som ville fråga om vägen, och så var det den där gången när hans mamma gjorde något alldeles oförlåtligt chockerande…

En mysrolig samling med en emellanåt fräck ton — 10/10 would read again.

Hauptsache nichts mit Menschen: Geschichten
Utgiven av Satyr Verlag
Betyg: 4/5

Så börjar boken: Etwas Schreckliches ist passiert. Nie hätte ich gedacht, dass es wirklich so weit kommen könnte, aber es ist. Plötzlich, unerwartet und ohne jede Vorwarnung: Meine Mutter hat mich gegoogelt.

JAG SÅG HENNE IDAG I RECEPTIONENhämta (1)
av Anders Fager

Denna Fagers debutroman läste jag vid poolen i ett soligt Turkiet i sommar. Kanske inte den mest passande inramningen för en skräckroman, men så mycket mer cred till författaren då som ändå lyckades infektera semesterron med en vag känsla av obehag.

Handlingen kretsar kring Cornelia, dotter till en känd schlagersångerska som tar livet av sig. Det är när mamman dör som Cornelia, sedan tidigare ett udda barn, börjar höra honom. Den viskande mannen. Han kommer när hon är ensam. Han viskar att hon är hans drottning, att hon är utvald. Att hon ska öppna portarna.

Cornelia är rädd för den viskande mannen och för att hålla honom borta utvecklar hon i tidiga tonåren en livsstil av frenetisk aktivitet. Hon festar, knarkar och ”syntdansar” sig igenom ett fantastiskt fint beskrivet 90-tal. Tempot är högt, meningarna korta och staccatoartade och sammanhangen lämnas ofta åt läsaren att själv knåpa ihop. Personligen älskar jag det, men har förstått att just de här sakerna också hör till de vanligaste invändningarna mot boken.

Att Fager har en tydlig förankring i Lovecraft går inte att missa — båda beskriver en ondska som är tidlös, ogreppbar och vansinnesframkallande — men jag får erkänna att jag faktiskt tycker bättre om Fager, om det nu är okej. Kanske mycket för att han är en modern författare med fräschare referensramar och, ärligt nu, mer dramaturgisk variation, men också på så många andra plan (det skadar till exempel inte att han är svensk). Krasst sagt levererar Fager allt det där jag så gärna vill hitta hos Lovecraft, och det är hög tid att varenda skräckfantast i landet läser honom.

Jag såg henne idag i receptionen
Utgiven av Wahlström & Wikstrand 2012
Betyg: 5/5

Så börjar boken: ”Gå ut och lek en stund.” Cornelia Karlsson  låtsas inte höra. ”Det är så vackert väder ute.” Mamma ler på sitt lite stela sätt. Det hon använder när hon är ledsen. Det utan ögon.

RED SEAS UNDER RED SKIESred seas under red skies
av Scott Lynch

Det här är en recension av den andra delen i Scott Lynchs fantasyserie. Spoilervarning för alla som inte läst The Lies of Locke Lamora.

Efter händelserna i första boken har Locke och Jean tagit sin tillflykt till Tal Verrar, staden känd som hem till världens allra mest exklusiva casino. Och världens farligaste. Ett faktum som så klart inte avskräcker våra två skurkar, som genast sätter i verket en komplicerad plan för att tömma casinots kassavalv.

Det går förstås inte alls som de hade tänkt sig. Locke och Jean dras snabbt in i stadens politiska maktspel och snart måste de jonglera multipla identiteter, och rätt vad det är blir de pirater!

Red Seas Under Red Skies är en historia full av svindlande bluffar och smarta vändningar. Det är lite som fantasyversionen av filmer i stil med Ocean’s Eleven, med rapp dialog och sköna skurkar att heja på. Att läsa Scott Lynch är framför allt roligt och jag hade verkligen inte en tråkig sekund. Läs!

Den stora skillnaden från första boken tycker jag går att finna i portätten av Locke och Jean. Det känns som att det är först nu, när det bara är de två, som de får blomma ut på riktigt och bli de två klart älskvärda antihjältarna vi alltid misstänkte att de kanske var. Utöver dem vimlar det dessutom av inspirerade bikaraktärer, om vilka det bör påpekas att en betydande mängd är kvinnor, som inte ens är vackra jämt (fantasyflämt!).

God jul!

Red Seas Under Red Skies
Utgiven av Gollancz 2007
Serie: Del 2 av planerade 7 i The Gentleman Bastards
Betyg: 5/5

Så börjar boken: Locke Lamora stood on the pier in Tal Verrar with the hot wind of a burning ship at his back and the cold bite of a loaded crossbow’s bolt at his neck.

BLITZblitz
av Alexey Pehov

Det här inlägget är 1/4 recension och 3/4 diskussion med öppen fråga till alla bokbloggare. Inlägget är spoilerfritt, så den som är intresserad av serien som recenseras kan tryggt läsa vidare. Boken i fråga är Blitz, andra delen i serien som började med Wind.

Jag följer många tyska bokbloggar. Dels för att få tips om tyska böcker förstås, men också för att det är roligt att se vilka böcker de läser som vi svenskar missar. För så är det ju; bokbloggare tipsar varandra. Den här serien, Die Chroniken von Hara, är ett typexempel på det, för den är verkligen superstor bland tyska fantasyfans just nu — alla läser den och serien kammar hem högvis med fyror och femmor i betyg. Samtidigt som vi svenskar väl inte ens hört talas om Pehov. (Jodå, han finns översatt till engelska så det finns inget som hindrar oss.)

Nu var Wind knappast den mest inspirerande fantasybok jag läst, men den var helt okej. Efter tyskarnas samstämda hyllningskör visste jag att jag nog hade lite väl höga förväntningar på Blitz, men ingenting hade kunnat förbereda mig på hur lite jag faktiskt skulle tycka om den här boken.

Blitz är en riktigt tråkig bok. Visserligen tråkig på ett ganska harmlöst, fantasymysigt sätt, men ändå, tråkig. Det händer inte speciellt mycket, och det som händer är förutsägbart. Monologerna är många och långa och handlar om ingenting. På ren viljestyrka tog jag mig igenom halva boken innan jag till slut gav upp, och trots att det nu har gått flera veckor sen dess är jag faktiskt inte ens lite nyfiken på hur det gick för alla. 

Sånt händer. Visst har ni tänkt på det? Att vi bokbloggare ibland haussar upp vissa böcker oförtjänt mycket? Ni vet … man läser en hel drös recensioner som hyllar boken, och gillar den väl själv också men kanske inte såå mycket. Men så ska man skriva den där recensionen och då kanske, kanske man råkar bli lite för positiv, för den var ju så bra, visst var den väl det, det var nog bara jag som inte riktigt förstod…?

Jag har bokbloggat i många år nu (sex år i januari!) och tror gärna att jag står över det här problemet nu för tiden. Men i bloggarkivet, aj, aj, aj — där gömmer det sig allt en del pinsamheter. Min recension av Metro 2033 till exempel, en bok som absolut inte borde ha fått något högre betyg än en trea från mig (och kanske till och med en tvåa).

Hur är det med er? Slits ni med av ”grupptrycket” ibland? Eller råkar ut för det omvända — får så höga förväntningar på en hyllad bok att den framstår som dålig när ni till slut läser den? Har ni skrivit recensioner ni ångrar? Recensioner som kanske var mer positiva eller negativa än boken egentligen förtjänade?

Veter polyni (2006)
Blitz
Översättning: Christiane Pöhlmann
Utgiven av Piper Verlag 2012
Serie: Del 2 av 4 i ”Die Chroniken von Hara”
Betyg: 2/5

Så börjar boken: Es scherte Luk nicht weiter, dass Ga-nor düster wie eine Gewitterwolke dreinblickte.

THE HEROESThe Heroes UK2
av Joe Abercrombie

Det här är Abercrombies femte bok i samma fantasyvärld, och det känns som att komma hem <3

Vi är tillbaka uppe i the North och det blir många kära återseenden med gamla karaktärer. (Att The Heroes skulle vara en fristående bok är en sanning med viss modifikation — jag tror att man får ut så mycket mer av det här om man har läst författarens tidigare böcker.)

Hela boken utspelar sig inom loppet av endast tre dagar så tempot är högt, och språket är i vanlig ordning fullt av inbyggd humor. Det här är helt enkelt Abercrombie Deluxe; allt det han är bäst på och inget annat bjäfs.

Jag är helt såld, som ni märker. Sträckläste ut boken på rekordtid, fånigt glad över att Abercrombie bara tycks bli bättre och bättre för var bok jag läser (jag var ju inte helt såld på honom i början). Jag ser egentligen bara ett problem med boken: HUR i hela friden ska Abercrombie någonsin kunna följa upp den?

Allvarligt talat. Nu har han skrivit fem böcker, alla grundade på — om vi ska vara ärliga — samma koncept. Och The Heroes är väldigt uttömmande. Inte så att jag ledsnar, men så att det i alla fall känns som att allting måste vara sagt nu. Väl?

The Heroes
Utgiven av Gollancz 2011
Betyg: 5/5

Så börjar boken: ‘Too old for this shit,’ muttered Craw, wincing at the pain in his dodgy knee with every other step. High time he retired. Long past high time.

Nu har jag inte bara läst ut utan också recenserat alla böcker i årets 3 på 3-utmaning från Pocketlover. Mitt tema var tysk samtidslitteratur och jag läste:

Det var ett mycket bra tema och jag kan rekommendera alla böcker för den tyskintresserade, även om jag själv inte blev överförtjust i alla. Böckerna var väldigt olika varandra, men att läsa dem så tätt inpå varandra uppdagade många beröringspunkter de delade vilket förhöjde läsupplevelsen för varje bok — temaläsning borde man kanske ägna sig åt oftare? Samtliga böcker råkade även utspela sig under eller relatera väldigt starkt till andra världskriget, så det känns definitivt som om jag har fått en bättre förståelse för hur samtidstysken kan se på kriget.

Nä, hörrni. Snart är det nyår och jag ligger långt efter med bloggandet. Inte för att jag alltid recenserar allt jag läser, men jag har en bunt böcker på skrivbordet som faktiskt förtjänar någon typ av utlåtande. Så varför inte Twitterrecensioner? Ni har säkert ingen tid att lägga på bloggläsande just nu i alla fall ;)


 

Världens mått av Daniel Kehlmann (4/5)Världens mått

Handling på 140 tecken: De två tyska vetenskapsmännen Humboldt och Gauss, den ene mer excentrisk än den andre, ska träffas för första gången på ålderns höst.

Omdöme på 140 tecken: Härligt skrönaktigt berättad! Satt och fnissade för mig själv mest hela tiden. Och tydligen lärde jag mig en del naturhistoria på kuppen?

Så börjar boken: I september 1828 lämnade landets störste matematiker för första gången på flera år sin hemstad för att delta i Tyska naturforskarkongressen i Berlin. Självfallet ville han inte dit.


 

Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm (3/5)ZHR2XzEyODM5

Handling på 140 tecken: Ung tysk soldat under andra världskriget tillbringar natten med äldre kvinna och råkar liksom desertera på kuppen. Plus currywurst.

Omdöme på 140 tecken: Lågmäld humor varvad med oväntad svärta. En tempomässigt lugn bok som förtjänar långt mer läsro än jag hade att erbjuda vid tillfället.

Så börjar boken: Vor gut zwölf Jahren habe ich zum letzten Mal eine Currywurst an der Bude von Frau Brücker gegessen.


 

Han åt mitt hjärta av Viktor Algren (4/5)9789197787550_200_han-at-mitt-hjarta_haftad

Handling på 140 tecken: Desillusionerad bibliotekarie och bög blir varulv och börjar mörda Sverigedemokrater — ‘nuff said!

Omdöme på 140 tecken: ÄLSKAR första halvan. Svart humor och hög igenkänning för den nyutexaminerade kulturaren. Dock inte lika förtjust i varulveriet.

Så börjar boken: Jag skulle vilja börja min historia sensationellt och dramatiskt men jag måste hålla mig till sanningen och börja en måndag.


 

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin (2/5)trollkarlen från övärlden

Handling på 140 tecken: Pojke blir trollkarlslärling och lite för högmodig. Släpper lös en farlig kraft i världen som han flyr i många år, men slutligen måste möta.

Omdöme på 140 tecken: Begriper mig inte på storheten i den här fantasyklassikern. Kanske är jag för gammal? En enda lång uppenbar läxa i ödmjukhet.

Så börjar boken: Ön Gont är en enda stor klippa som lyfter sin spets upp över den stormhärjade Norra fartleden. Den ön är berömd för sina trollkarlar.


 

Fred så gyllene av Stefan Hagel (2/5)fred-sc3a5-gyllene-liten-v3

Handling på 140 tecken: Episk fantasy om ett land i slutet av en långvarig fredsperiod, där bondflickan Tennara ska spela en större roll än hon kunnat anat.

Omdöme på 140 tecken: Svår att komma in i. Karaktärerna och koncepten finns där, men allt är liite för hög fantasy för mig och transportsträckorna är för långa.

Så börjar boken: Lansar bröt igenom den vita morgondimman, burna av osynliga förebud.

KRABBANS GÅNGkrabbans gång
av Günter Grass

Så var den utläst! Den där sablans hand-skrivna boken som jag ville kasta ifrån mig redan efter första sidan och aldrig någonsin se röken av igen.

Den blev bättre.

Låt mig börja med att berätta om ett skepp, Wilhelm Gustloff, ett tyskt passagerar-fartyg som sjönk 1945 efter att ha träffats av ryska torpeder. Aldrig hört talas om det? Då är du inte ensam. Men från och med nu vet du att det är, på riktigt, den värsta fartygskatstrofen i världshistorien, där över 9000 människor dog, varav hälften var barn. (Som jämförelse kan nämnas att Titanic hade cirka 2000 passagerare. Totalt.)

Berättarjaget i Krabbans gång är den numera medelmåttiga journalisten Paul som föddes mitt under Wilhelm Gustloffs förlisning. I hela sitt liv har han fått den natten återberättad för sig av sin mor — en riktig personlighet! — som anser att det är hans förbannade plikt att skriva om den bortglömda katastrofen. Själv är han mycket tveksam. Hur klokt vore det egentligen att, under rådande politiskt klimat, försöka lyfta fram ett gammalt skepp, namngivet efter en nazistprofil? I likhet med många andra tyskar är han mer bekväm med att låta det förflutna vara.

Men så en dag när han klickar runt på nätet hittar han en neonazistisk sida som hyllar Wilhelm Gustloff (mannen och skeppet). När han väl har sett den kan han inte låta bli att gå in dit läsa, om och om igen. När judesignaturen ”David” plötsligt dyker upp och börjar kommentera på sidan skruvas stämningen upp. Paul följer spänt händelseutvecklingen, samtidigt som han tänker tillbaka på sina egna upplevelser, historiska fakta och allt hans mamma berättat för honom. Och är det förresten inte något som är lite bekant med internetsidans grundare…?

Bokens titel, Krabbans gång, syftar på dess något speciella berättarstil, som likt en krabba kilar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid och mellan fakta och prosa. Det är ett ganska krävande sätt att berätta en historia och det tvingar fram ett långsamt lästempo, något som kanske inte uppskattas av alla — gudars vet att jag, som gärna läser snabbare än jag hinner tänka ibland, hade svårt att vänja mig vid det.

Trots att jag upplevde den som rätt seg slutar det ändå med ett övervägande positivt omdöme för boken, som, bara man ger den tid till det, kilar fram och tillbaka över en enorm spännvidd känslor och teman. Internetforumvinklingen på nazismen känns ju ganska så aktuell… Dessutom blev jag nog lite småkär i moderns minst sagt överväldigande personlighet. På baksidan av boken står det att hon är med i författarens ”Danzig-trilogi” också, men det har jag faktiskt inte orkat kolla upp alls. Nu får det vara nog med Günter för ett tag…

Slutligen vill jag bara kort nämna den svenska översättningen av Lars W. Freij, för den är alldeles förträfflig. Vilket hästjobb till bok! Speciellt imponerad är jag över hur han lyckas fånga tonen i mammans språk. Hon pratar utpräglad dialekt hela vägen igenom, och inte en enda gång känns det krystat eller fel, utan bara helt och hållet klockrent.

(OBS! Den här boken ingår i 3 på 3-utmaningen 2013, där jag läser modern tysk litteratur.)

Im Krebsgang (2002)
Krabbans gång
Översättning: Lars W. Freij
Utgiven av Albert Bonniers förlag 2003
Betyg: 3/5

Så här börjar boken: ”Varför först nu?” sade någon som inte är jag.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3