You are currently browsing the monthly archive for april 2011.

Sensmoral går att finna i de flesta berättelser – men vem påstod att sensmoralen måste vara BRA?

Annonser

Hah!

Kan inte låta bli att fnissa till lite, när ”hobbiten” avstavas ”hob-biten”.

Eller när dimma beskrivs som ”utspilld, svävande mjölk” eller kvinnor som ”hysteriska kjoltyg”.

150 sidor in i Alvklingan nu.

(Har dessvärre börjat läsa Game of Thrones, Ship of Destiny, Weaveworld, Solaris OCH novellsamling av H.P. Lovecraft nyligen… så det går långsamt.)

John Ajvide Lindqvist ger ut en ny bok nu i maj.

[utrymme för snabb andhämtning]

Tjärven heter den, och kommer i alla fall för tillfället bara att komma som e-bok och ljudbok. Från vad Lindqvist själv berättar i klippet nedan låter det som om boken är lite av ett experiment från hans sida, som kommer att skilja sig en del från hans tidigare böcker. Han ville skriva något lite mer actionfyllt den här gången, säger han, och gav sig därför bara 35 dagar att skriva den. Slutresultatet beskriver han som ”en rejält splattrig zombiehistoria”.

Samtidigt låter boken väldigt, väldigt Lindqvist – komplett med en ö, en fyr och flertalet ungdomar som lyssnar på popmusik.

Så vad tror vi?

Själv hoppas jag på något i stil med äckelzombien, det drunknade liket, som skrämmer vettet ur Mahler och Anna i Hanteringen av odöda – även om utdragna obehagsscener i stil med den antagligen inte går ihop med splatter.

Mitt kvällsnöje: Att spela The Great Gatsby.

Blev tipsad om spelet i det senaste numret av Level. Det består av fyra NES-liknande banor byggda efter Fitzgeralds gamla klassiker och är helt nyproducerat (även om skaparen menar att spelet är ett loppisfynd av en lokal översättning av det gamla japanska ”Doki Doki Toshokan: Gatsby no Monogatari”. På spelets hemsida har han ”scannat in” utseendet på spelförpackningen och en sida ur manualen. Skön snubbe-poäng till honom.)

Som ni kanske minns var jag inte överförtjust i boken, men jag måste nästan omvärdera det nu eftersom jag automatiskt tycker bättre om boken efter att ha spelat spelet. Det är kort och lite finurligt underfundigt sådär, med fina referenser till smått oväntade delar av boken (jag skrattade rakt ut när första bossen dök upp). Väl värt de närmaste 15 minuterna av ditt liv.

 Originaltitel: Ship of Magic
 Svensk titel: Magins skepp
Serie: Del 1 av 3 i Liveship Traders Trilogy (”Handelsmännen och de magiska skeppen”)
Författare: Robin Hobb
Betyg: 5/5

På bokens baksida får George R R Martin uttala sig: ”Even better than the Assassin books. I didn’t think that was possible.” Jag är böjd att hålla med honom. The Farseer Trilogy var riktigt bra och Ship of Magic känns som starten på någonting ännu bättre.

Framför allt känns Ship of Magic mer komplex. Här finns inte bara en berättarröst, som Farseer-trilogins Fitz, utan en uppsjö av olika perspektiv. Piratkaptenen Kennit, prästlärlingen Wintrow, skeppet(!) Vivacia, havsdraken Shreever, bortskämda tonåringen Malta… för att nämna några få. Speciellt förtjust blev jag i förståndiga Wintrow och hans förtvivlade kamp för att hålla fast vid sin tro i en oförlåtlig värld. Så totalt har jag nog inte fallit för en litterär karaktär sen jag var elva och tyckte att Raistlin Majere var the shit. Är det okej för en 23-åring att ha en trettonåring som förebild?

Alla intriger i boken, stora som små, kan ses som produkter av landets katastrofala inrikespolitik, som lett till lagligt slaveri, ökad sexism och ett allmänt urholkat människovärde. Hobb väcker många intressanta tankar kring detta, genom att ständigt kontrastera individen mot kollektivet. Om det är din egen dotter som riskerar att bli tvångsbortgift för att täcka familjens skulder, borde du då inte överväga att ta del av den lönsamma slavhandeln? (AKA: Dödar du hellre din mamma än tusen kineser?)

Det är en ambitiös roman som lyckas på alla punkter. Hobb fångar läsarens intresse från första stund och släpper det inte. Återigen bevisar hon att hon kan konsten att avslöja precis lagom mycket för att man ska vilja veta m e r…

Däremot känner jag mig nödgad att nämna en annan, mindre tilltalande färdighet Hobb har: Konsten att ge sina böcker riktigt taskiga titlar. Ship of Magic låter som titeln på en sjukt dålig fantasybok som man borde skämmas över att äga. För att inte tala om det svenska namnet på trilogin… Handelsmännen och de magiska skeppen”skjut mig!

Å andra sidan – vad är väl titeln på en bok som är 900 sidor lång?


Bokens första mening: Maulkin abruptly heaved himself out of his wallow with a wild trash that left the atmosphere hanging thick with particles.

Läsning pågår

Läsning pågår 2

Läsning pågår 3