Originaltitel: Der Struwwelpeter
 Svensk titel: Pelle Snusk
Författare: Heinrich Hoffmann
Betyg: 4/5

Hörde ni kanske talas om Pelle Snusk i skolan när ni var små? Det gjorde jag, och har sedan dess känt igen den äckliga pojken med de långa naglarna på bokens framsida. Nu, efter alla dessa år, har jag till slut läst boken – och vilken upplevelse sen!

För er som inte känner till Pelle Snusk är det alltså en sedelärande bok från mitten av 1800-talet, skriven för barn mellan 3-6 år. Den kom från Tyskland till att börja med, men spreds som en löpeld över världen och finns översatt på en mängd olika språk, däribland svenska.

I boken lär Hoffmann ut vad som händer med stygga barn som till exempel leker med tändstickor, vägrar äta sin soppa eller suger på tummen (de BRINNER UPP! de SVÄLTER TILL DÖDS!! skräddaren kommer med en JÄTTESTOR SAX OCH KLIPPER AV DEM TUMMARNA!!!)

Allt levererat med underfundiga rim och fina illustrationer.

Doch weh! die Flamme faßt das Kleid
Die Schürze brennt; es leuchtet weit.
Es brennt die Hand, es brennt das Haar
Es brennt das ganze Kind sogar

Är ganska säker på att det inte kan finnas någon bättre barnbok.

Höjdpunkterna i svenska Pelle Snusk finns upplagda här.

Nördig bok- författar- och översättningsfakta:

Jag beställde Struwwelpeter på tyska, men som en liten bonusgrej innehöll boken dessutom den engelska översättningen av samtliga ramsor. Vem som översatt till engelska? Mark Twain!

Det var riktigt intressant att jämföra original och översättning. Twain avviker mycket från originaltexten, såsom ju är vanligt när det kommer till dikter, och kommenterar vid två tillfällen brister i sin egen översättning (eftersom han t ex använder sig av fel grammatik för att få till ett rim). Han vänder sig då direkt till bokens presumtiva läsare, barnet, och skriver:

”My child, never use an expression like that. It is utterly unprincipled and outrageous to say ate when you mean eat, and you must never do it except when crowded for a rhyme.”