Titel: Ett öga rött
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Betyg: 5/5

 

Halim har flyttat med sin pappa från invandrartäta Skärholmen till Södermalm. Svenne-Södermalm. Pappan hade väl någon baktanke om att det skulle vara en bättre miljö för sonen att växa upp i, men Halims syn på det hela är en annan. När de svenska politikerna börjar snacka om att alla invandrare måste integreras, Halims modermålsundervisning läggs ned och till och med hans egen pappa har gått och blivit svenne, då börjar Halim att skriva dagbok. Och vilken dagbok sen! I Ett öga rött får vi följa hans tysta, något missriktade tonårskamp för att få behålla det som är hans bakgrund.

Halim påminner mig lite om en kille vi hade i klassen när jag själv gick i högstadiet. En kille jag tyckte var… jobbig. Han gick alltid runt och bråkade med till synes slumpmässigt valda människor och var allmänt dryg och destruktiv. Jag spenderade halva högstadiet med att önska att han skulle byta skola så att jag slapp honom. Andra halvan av högstadiet behövde jag inte önska länge, för då blev han förflyttad till en annan skola.

Huvudpersonen i Ett öga rött hade jag antagligen också ogillat, i verkligheten. Men, för att citera min sambo: ”Huvudpersonen är ju urmysig! Visst älskar man honom!?” Och det gör man. Han är en liten skitunge, men man kan inte göra annat än att stå på hans sida, eftersom man förstår precis varför han beter sig som han gör. Man förstår honom faktiskt till den grad där man ibland börjar tycka att alla andra gör fel.

Det är en cool grej med Ett öga rött. Att jag – genomsvensk, tjej, universitets-student – kan få en så djup förståelse för en påhittad invandrarkille som går på högstadiet. Att jag kan sitta och heja på honom när han köper en turban, att jag kan bli (mer) förbannad över svensk invandringspolitik… att jag kan se allt med nya ögon!

Böcker som får en att tänka till är alltid bra och när tankarna dessutom levereras på ett träffsäkert och underhållande sätt blir det full pott.  Boken är förvisso sju år gammal vid det här laget, men minst lika högaktuell fortfarande som när den gavs ut. Den är dessutom skriven på invandrarsvenska, vilket – när man har vant sig – är helt underbart att läsa. Om jag har fler positiva saker att säga? Jo, pocketutgåvan är jävligt snygg också. Lätt värd de 39 kronorna Adlibris ber om. Varmt rekommenderad.