DÖMD PLANET
av Isaac Asimov

Florina är den enda planeten i universum där kyrt kan odlas. Eftersom priset på kyrt är högt gör det Florina till en ekonomiskt värdefull planet — något den självstyrande planeten Sark tog fasta på när de valde att kolonisera Florina och förslava dess befolkning. Sedan dess har ett tydligt klassamhälle uppstått, där de outbildade och bonniga florinianerna sliter dagarna i ända på kyrtfälten, medan sarkovanerna lever lyxliv på deras bekostnad.

Men så dyker en okänd rymdanalytiker upp och börjar svamla om Florinas stundande undergång, och allt ställs på ända.

Dömd planet utspelar sig mycket långt in i framtiden (ca år 11 000), när människan har kolonisera hela Vintergatan. Ingen minns längre vilken planet vi ursprungligen kom från, och det råder allmän begrepps-förvirring kring vår gemensamma historia. Majoriteten av alla människor har ljust brun hy i olika nyanser, men i vissa förbryllande extremfall kan de ha mycket mörkare hy eller vara nästan vita. Florinas underklass är till exempel så tydligt märkt av sin ljushyllthet att ingen kan missta dem för annat än dumma infödingar.

(En fin detalj är att Junz, bokens enda svarta person, sympatiserar starkt med florinianerna eftersom de i sitt utanförskap liknar honom.)

Det hela utvecklas till en sorts detektivhistoria i sf-miljö, något jag har förstått är typiskt för Asimov. Det är två gåtor som måste få sitt svar: Vad är det som hotar Florina och vem var det som raderade rymdanalytikerns minne? Frågorna stöts och blöts av samtliga huvudpersoner och det blir en hel del upprepningar. Framåt slutet samlas alla huvudpersoner i samma rum, summerar alla fakta i bästa Cluedo-stil och kommer fram till ett svar.

Alltså, nu eldar jag ju helst med deckare. Att Dömd planet ändå klarar sig undan vårens majbrasebål får ses som en bieffekt av ovan nämnda science fiction, som faktiskt förmår göra boken riktigt läsvärd. Ett typexempel på en bok vars världsbygge är bättre än intrigen, alltså.

The Currents of Space (1952)
Översatt av John-Henri Holmberg
Utgiven av Askild & Kärnekull 1974
Betyg: 2/5

Så här börjar boken: Mannen från jorden fattade sitt beslut. Det hade tagit lång tid att nå fram till det. Nu var det slutgiltigt.