Originaltitel: A Passage to India
 Svensk titel: En färd till Indien
Författare: E.M. Forster
Betyg: 3/5

A Passage to India börjar med en fråga: Är det möjligt för en indier att vara vän med en vit man? Frågan besvaras sedan med all önskvärd tydlighet av vad sedan som sker.

Saker och ting kompliceras dock av att boken utspelar sig under 1920-talet, då det brittiska styret över Indien närmar sig sitt slut.

Alla huvudpersoner är smärtsamt mänskliga och imperfekta. Vi får träffa Aziz, den djupt känslosamma indiern som vill bli vän med engelsmännen, men ständigt misstolkar deras beteende till personliga förolämpningar. Fielding, engelsk professor och sann torrboll. Miss Quested, som så gärna vill ”uppleva” Indien, men blir besviken över varje sekund som inte är exotisk och storslagen. Och så förstår Mrs Moore, den visa men alltmer desillusionerade gamla damen.

Många situationer dryper av ironi så till den grad att man helt enkelt måste dra på smilbanden. Lägg till det att inte bara människorna i romanen kommunicerar med läsaren, utan även landet Indien med hela sitt djur- och växtliv och mångtydiga väderskiftningar. Minsta förändring i väderlek bär på en djup symbolik – Indien har onekligen mycket att säga om britternas närvaro.

Jag gillar a Passage to India. Som roman lyfter den tydligt fram problematiken med kolonialism. Huvudkaraktärerna är komplexa och väcker ofta blandade känslor. Dessutom är det ett stort plus att boken inte utspelar sig i Bombay eller någon annan storstad; att Chandrapore är en sådan liten skitstad förstärker verkligen det tragikomiska i britternas närvaro.

 

Bokens första mening: Except for the Marabar Caves – and  they are twenty miles off – the city of Chandrapore presents nothing extraordinary.